Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagsarbetets organisation
373
En riksdagsperiod skulle under förutsättning af dessa
reformers genomförande i största allmänhet ta sig ut ungefär
så här:
Samtliga riksdagar skulle börjas med utskottsval (måhända
med undantag för vissa utskott, betingadt af att vid vissa
riksdagar vissa ärenden ej förekomma). Ansvaret inför riksdagen
skulle utkräfvas af hvarje sittande riksdag och interpellationer
likaså få förekomma i samma utsträckning som nu. Däremot
torde väl riksdagens val i allmänhet kunna med fördel
koncentreras till den första och sålunda omfatta tre år.
Vid periodens första riksdag framlägger regeringen sina
propositioner i lagfrågor och motionsrätten i dylika utöfvas som
nu. Riksdagen behandlar så mycket som medhinnes inom fyra
månader eller intill den tid före dessas utgång, då riksdagen på
egen begäran åtskiljes, och resten hänvisas till
utskottsbehandling efter riksdagens slut. Motioner i finansiella frågor må väl
kunna väckas som nu, men öfverlämnas utan
utskottsbehandling till regeringen till det afseende denna vid budgetsförslagets
utarbetande kan finna skäligt fästa därvid.
Vid periodens andra riksdag slutbehandlas alla
lagstiftningsfrågor i första hand, några nya initiativ få från enskild
riksdagsmans sida icke förekomma, och regeringens förslag till
budget framlägges med motionsrätt för riksdagsmännen liksom nu.
Därefter behandlar riksdagen så mycket af budgeten, som den
efter tiden för afarbetandet af lagstiftningsförslagen kan medhinna
eller ej finner lämpligt att uppskjuta för grundligare utredning
mellan riksdagarna.
Den tredje riksdagen i perioden slutbehandlar budgeten
under så lång tid som därför kräfves.
Ofvan framställda reformförslag åsyfta en större effektivitet
i riksdagsarbetet genom en koncentration af krafterna och
således väl äfven indirekt af riksdagens makt, hvari de
band, som i vissa fall påläggas enskild riksdagsman till
fromma för riksdagens kraftkoncentration, icke torde göra någon
minskning.
Men jag kan icke finna, att demla maktökning för
riksdagen innebär någon förskjutning till konungamaktens nackdel.
Den bättre organisationen af riksdagsarbetet kommer äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
