Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya litteraturen
387
nom sammanhänger med hela litteraturens och kritikens
torftiga ekonomiska position. De sista årens förbättringar ha stödt
skönlitteraturen men icke kritiken och litteraturvetenskapen.
Kritikern, hvilken, liksom i allmänhet utöfvare af den andliga
kulturen i Sverige, är obemedlad, har blott att söka sig
anställning i en tidning och här utnyttjas hans krafter i det dagliga
arbetet. Hvad som blir öfrigt af tid behöfver han i regel för
att ytterligare fördjupa sig i äldre litteratur, utan hvilket
studium hvarje litteraturkritik slutligen måste hänga i luften. Men
för att tränga genom Strindbergslitteraturen och alla dess
förutsättningar kräfves det år af obundet arbete — och således
ekonomiskt understöd.
Med August Strindberg får den svenska litteraturen en
representant som griper in i världslitteraturen på ett mäktigare
sätt än någon föregående svensk diktare. Han äger allt annat
än Ibsens metodiska logik och konstnärliga ansvarskänsla.
Men som dramatiker är han en större heroiker, om man tänker
på gestalter sådana som Mäster Olof, Gustaf Wasa, Gustaf
Adolf, han är en större försökare af olika former, från det
historiska dramat öfver sagospelet till kammarspelet, hans dramer
blotta ett vidare djup af lidelsens ocean, hans repliker vibrera
af ett intensivare lif, hans folkscener äga den Shakespeareska
våldsamheten; det brinnande hatet mellan man och kvinna,
individens fåfänga kamp mot öfvermakten, en kungs strider
mot synliga och osynliga fiender, en faders ömma ord till sitt
barn, allt tornar upp sig i väldigare syner af skräck och lust
hos den svenske dramatikern. Ehuru Ibsens världsrykte är
befäst och ett axiom, vinner Strindbergsdramat långsamt allt större
terräng, och i detta nu är han den ende lefvande dramatikern
af världsrang.
Men som världsdiktare har han en betydelse utöfver
dramatikern. Han representerar det våldsammaste försöket efter
Goethe i germansk litteratur att nå fram till en kultur syntes,
det högsta en skald kan sträfva efter. Det är lätt att bevisa
för oss hur hans stormlöpning mot världsgåtans sfinx studsat
tillbaka, men det är icke ett klokt sätt att bele resultatet, ty
där finnas ting af värde för oss och för framtiden, och det kan
vara skäl att erinra om en annan stor syntetiker, som just nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
