Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386
Gari David Marcus
rykte kräfver oafvisligt, att han inställer sina vidare
kungörelser till det svenska folket.
*
Sommarens stora vrede har åtminstone uppvisat det
resultat, att meningarna om 80- och 90-tal och Strindbergs roll i
vår litteraturhistoria lida af vidtgående differenser. Det tvingar
mig att själf rekapitulera de olika skiftenas insatser i vår
litteratur.
Det torde för hvarje oförvillad betraktare af den litterära
utvecklingen vara ovedersägligt att Strindberg är den store
förnyaren af vår nyare diktning. Det visar en betänklig brist på
historiskt sinne, när man med all makt vill reducera 80-talets
konstnärliga resultat till ett minimum, och öfverhufvud torde
det löna sig att för framtiden söka uppvisa äfven enheten mellan
de båda riktningarna och icke stirra sig blind på dualismen.
Strindberg har under sitt långa och rastlösa lif hunnit med
en sådan oerhörd produktion, som blott har uppnåtts af en
annan skald och partigängare, Almqvist (man bör då veta, att
mycket af Almqvists verk är dels otryckt, dels icke utgifvet i
bokform). Redan kvantiteten försvårar en öfversikt af
Strindbergs betydelse och är en orsak till de många domarna.
Professor Gustaf Steffen gaf i somras (i Aftontidningen) uttryck
för oredan i uppfattningen.
»Strindbergs vänner och fiender äro, synes mig, lika oförmögna att förnuftigt
värdesätta honom såsom den syntes af geni och intellektuell maktlöshet, etisk
klarhet och etisk grumlighet, som han faktiskt är. Vår lika onödigt ymniga
som jämmerligt grunda och partiförsumpade professionella litteraturkritik har
här totalt förfelat att lösa en af de största, kulturviktigaste uppgifter, som vår
tids människo- och konstkritik möter i vårt land.»
Professor Steffen har onekligen rätt i sitt totalomdöme, ehuru
jag måste reservera mig mot denna radikala kritik af kritiken.
Flera tidningar excellera visserligen med ändlösa
litteraturartiklar, som i grunden nog ha vida färre läsare än
artikelförfattaren inbillar sig, och klicksynpunkterna blanda sig äfven
stundom väl starkt i leken. Tyvärr synas dylika fenomen vara
oskilj aktliga från konst och konstnärlig värdering, men de torde
knappast florera i större utsträckning här hemma än på andra
kanter. Hvad beträffar behandlingen af Strindberg måste jag här
erinra om att orsaken till bristen på utförliga arbeten om ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:12:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dns/1910/0392.html
