Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chevaleri ocli feminism
451
är det. När en idé blifvit mer eller mindre högtidligt jordfästad
och en annan gjort sig bred på tidsandans tron, så dyker den
förra upp igen och undervisar envåldspretendenten om att hur
mycket han än vill regera, så kan han inte regera, åtminstone
inte ensam; och så blir frågan, om de två kunna ta väldet
i sam arf,, eller om det måste bli ett tronskifte.
Icke äro vi mycket romantiska; så till vida lia vi gjort både
vinster och förluster. För förlusternas skull reser romantiken
åter hufvudet och frågar, om man ännu hunnit lära sig sakna
henne; hon har för ett sådant fall icke oåterkalleligt flytt från
jorden.
Romantikens tid, den omfattar ju flera århundraden, men
vi kunna koncentrera oss på år 1200 för att ha en fast
utgångspunkt. Vi se korstecknade riddare och svenner draga till
Österland för trons och kyrkans heliga sak, och vi se högborna
frugor och ädla damer under tiden, under årslång väntan vårda
hemmets helgd och skatter, tills de tappra och starka komma
igen, krönta med sår och ära, för att skörda mödornas lön i
trubadurernas sång och de skönas bifall och beundran.
Detta är nu en liten smal ram åt romantikens färgvarma
tafla med dess många scener af mod och stolthet, af
ödmjukhet, fromhet, trofasthet och uppoffring. Den har också fläckar
och skuggor, vi äro medvetna därom, men de kunna icke
bortskymma de stora linjerna, romantikens eviga idéer. Vi älska
för vår del romantikens tid, och vi ha rättighet därtill, lika
mycket som andra ha rättighet att älska andra tider: antikens,
renässansens, encyklopedismens, den stora revolutionens eller
den allra nyaste evolutionismens och parlamentarismens tid.
Hvad var chevaleriets kvinna i mannens ögon? Till att
börja med något vida mer, än kvinnan är i den moderna
mannens — och den moderna kvinnans ögon. Hon var en fin och
upphöjd skapelse, i hvars väsens blanka spegel mannen
betänkte sig för att låta sin styrkas excesser allt för bjärt
återspegla sig. Kvinnans tillvaro och närvaro lade i själfaktningens
namn hämsko på mycken vildhet och grofhet, som annars
vidlådde manligheten och gärna alltid vill vidlåda den. Medel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>