Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
J. Wall in der
tidens kvinna var i viss mån ett mannens samvete, och för så
vidt man anser samvetet vara en makt i lifvet eller böra vara
det, var den tidens kvinna mäktig. Hon såg väl upp till sin
hjälte, men ännu mera såg han upp till henne. Hennes bifall
eller underkännande var en mycket hög, om ej alltid den
högsta, bland tidens sede- och hedersdomstolar.
Skola vi säga, att hon ägde denna makt i trots af sin
fysiska svaghet och sin afskildhet från det offentliga lifvets
makt-förvecklingar, rådslut och strider? Snarare tvärtom: på grund
däraf. Just detta slags yttre svaghet och ömtålighet i hennes
väsen tillförsäkrade henne en särskild hänsynsfullhet, aktning
och inflytande hos chevaleriets människor. Ytterst ligga
grunderna till detta betraktelsesätt och dess praktiska konsekvenser
i kristendomens »Umwerthung äller Werthe», uttryckt
mångenstädes och på många sätt i de kristna urkunderna, t. ex. i ord
som dessa: »Hvad som är högt inför människor, är värdelöst
inför Gud», »Den, som vill vara störst bland eder, han vare
allas tjänare», »Lycksaliga de fattiga, tv dem hör
himmelriket till.»
Kvinnans ögonskenliga svaghet och politiskt-sociala
undangömdhet var alltså just grund till hennes ideella styrka och
det stora utrymmet för hennes frihet och vilja. Detta
naturligtvis i sammanhang med kristendomens häfdande af
mannens och kvinnans likvärdighet som människor. Det skulle icke
ha fallit riddaretidens människor in att uppväga kvinnans
afskildhet från det yttre samhälleliga med ett utjämnande af könens
verksamhetskrets och med »politiska rättigheter». Det skulle ha
varit att lika mycket afkorta hennes privilegier i egenskap af
människa och samhällsmedlem. Man hade säker instinkt för,
att hvarje varelse gör sig bäst gällande inom sina naturliga
råmärken.
De olika sociala lifs- och arbetssfärer, som naturen anvisat
den ena och den andra, blefvo därför på denna tid icke
utbytta eller sammanblandade, men de fingo hvardera sin helgd
af det ofvanom skiljaktigheterna liggande gemensamma
mänskliga under inbördes aktning och hänsyn för det differentierande.
Mannens lifsområde blef därför i stort sedt det offentliga och
jämförelsevis periferiska, kvinnans det privata och
jämförelsevis centrala. På det förra gällde det styrkan (ej blott armens)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
