Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
J. Wall in der
omedelbart gaf det offentliga lifvet dess form, fick sina första
ock djupaste impulser och riktlinjerna för sin framtida sträfvan
utlagda. Historien kan nämna otaliga exempel på söner, som
blifvit hvad de blefvo i det offentliga lifvet på grund af
moderliga inflytelser; och de, som icke kunna nämnas, men
om hvilka detsamma gäller, äro utan tvifvel många gånger
flera. Det gäller för öfrigt, som väl är, ej blott medeltiden,
utan alla tider. Därtill kommer, att medeltiden har att
uppvisa många af dessa undantagskvinnor, som på ett eller annat
område direkt påverkade de historiska händelsernas gång:
regerande kvinnor, lärda kvinnor, politiserande kvinnor, stridande
kvinnor. Det är väl för att visa, att de sexuella differenserna,
hur djupt de än ligga, dock icke äro så mänskligt
fundamentala, att icke gränserna stundom kunna genombrytas, — det
är väl därför, som naturen — eller Skaparen — stundom sätter
in i världsförloppet sådana personer som den heliga Birgitta
och Jungfrun af Orléans, för att nu blott nämna två exempel.
De voro kvinnor, men de gjorde mäns gärningar, dock så, att
äfven i dessa gärningar deras kvinnliga natur sällan, om ens
någonsin, förnekade sig. De fingo sin plats i häfderna, i de manliga
bragdernas häfder, icke som följd af tillkämpade »politiska
rättigheter», utan som följd af en extraordinär kallelse, som de
(åtminstone den senare) allt annat än själfvilligt åtogo sig. Dock voro de
i allt detta helt igenom kvinnor. Hur skön och fin
genomstrålar icke Jeanne d’Arcs kvinnliga gestalt den hårda, tunga
krigar-rustningen! Den klär henne så bra, icke därför af t hon är så
manlig till att påse, där hon tyglar sin gångare, utan därför
att hon i den främmande dräkten så väl vet att bevara sitt
kvinnliga väsens palladium. Hon synes ej själf någonsin med
egen hand ha huggit lös på fienden — det skulle ha prydt
henne lika illa, som det prydde hennes manliga stridskamrater
väl — och när hon fick sina första sår och såg sig själf blöda,
grät hon. De tårarna prydde henne lika väl, som de skulle
vanprydt hennes omgifning. Hon var ju kvinna, och därmed
af ett finare virke. Hon utförde i alla fall sin manliga bragd,
då männen icke dugde till det, och hur mycket det än kostade
på henne och kostade henne. Hon är en sällsam illustration
till Platos ord, att då först bli de offentliga värfven väl skötta,
när de bli skötta af dem, som helst skulle vilja slippa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
