Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chevaleri ocli feminism
455
Ja, Frankrike kan vara stolt öfver sin Jeanne d’Arc, liksom
Sverige öfver sin Birgitta. Men Gud bevare oss från, att alla
eller ens många kvinnor skulle heta Birgitta eller Jeanne d’Arc!
*
Man hör ofta människor säga, att historien känner blott få
kvinnor, som dugt till det eller det eller det. Och så svarar
man — i kvinnlighetens intresse kantänka — genom att bläddra
och ransaka i häfderna, att både den och den och den
kvinnan finns där ändå och försvarar väl sin plats. Ack! kvinnans
naturliga plats är icke i häfderna, och hennes specifika storhet
är icke mätbar med häfdernas mått. Är hon väl mindre för
det? Schillers sats: »Die Weltgeschichte ist das Weltgericht»
är blott halft sann, om ens så mycket. Nej, kvinnans specifika
storhet är i släkt med Ingeborgs i sagan. Var hon icke en
mäktig kvinna, mäktig i sin »skönhet»? I stället för att, i
strid med sin kvinnliga natur, bryta en lans med de mäktiga
och starka, som mer eller mindre brutalt ville tvinga lifvets
ström hvar i sin riktning, lät hon vekt men starkt Nornorna
bestämma däröfver; och när så sagan är all, hvem har segrat,
om icke Ingeborg?
Men, säger man, Ingeborg är ingen historisk person, hon är
blott en diktens skapelse, det har aldrig lefvat någon Ingeborg.
— Jo, det har lefvat mången sådan, lefvat i full verklighet, om
ock verkligheten ej är historiskt återgifven eller historiskt
påvisbar i detaljerna. Låt häfdatecknarna föreviga männens
bragder, skalden skall icke försumma att föreviga kvinnans. Det
finns olika slags storhet och olika slags odödlighet, det är
saken.
*
Riddarandan, sådan vi möta den i romantikens tidehvarf,
har satt en form på umgängeslifvet, särskildt mellan könen,
som än i dag är bevarad, och hvars ignorerande eller
åsidosättande alltjämt anses för en brist, en betänklig brist i
uppfostran. Dessa former ha trängt igenom alla samhällslager, om
de också icke allestädes göra sig med samma nobless och
behag. De äro vackra, liksom den inre mening, som de vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:12:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dns/1910/0461.html
