Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
456
J. Wall in der
återspegla, är vacker. Vi skulle gärna se, att denna inre
mening också vore och blefve lika pietetsfullt bevarad och
iakttagen i det moderna lifvet, och det icke blott i förhållandet
mellan könen.
Men — lifvet vore i detta fall icke så modernt, som det är.
Ett helt annat betraktelsesätt gör sig i och med den nya tiden
gällande. Det undantränger romantikens tankar inifrån och
undergräfver med nödvändighet de motsvarande formerna, som
förlora sin raison d’ëtre, i samma mån de icke längre hafva
någon ideell verklighet att uttrycka. Den däri liggande
förful-ningen af lifvet motsvarar den oproportionerligt stegrade
uppskattningen af »styrkan» i jämförelse med »skönheten»,
bådadera fattade i den betydelsen vi gifvit orden allt ifrån början
af denna uppsats. Man kunde lika gärna säga ett upphöjande
af det kvantitativa på bekostnad af det kvalitativa eller af det
periferiska på bekostnad af det centrala, m. a. o. af
manlighetens säregna ’funktioner på bekostnad af kvinnlighetens.
Det enskilda under kvinnans ledning och inflytande ställda
lifvet fattas såsom någonting lägre och mindrevärdigt i
jämförelse med det af mannen omhänderhafda offentliga.
Privatlifvet s dygder kunna väl respekteras, men såsom ett lägre och
oansenligare operationsfält för svagare naturer; den, som icke
kan gripa ett grepp i politikens, i det sociala verkandets
strängar — och få sitt namn publiceradt —, kan vara en aldrig så
respektabel person, men står dock på ett lägre plan. Detta
måste då särskildt bli kvinnans lott. Det är mänskligt och
förklarligt, om kvinnan icke ägt styrka och stolthet nog att
bära upp sitt eget värde tvärs igenom en tidsströmning af
undervärdering, utan anmält sig som konkurrent med mannen
om makten och det omedelbara inflytandet på det offentliga
lifvet.
Det är förklarligt, men icke desto mindre beklagligt. Hon
kunde ha sagt som medborgaren-generalen Bonaparte vid
fredsunderhandlingarna i Campo Formio: »Kejsaren behöfver icke
erkänna franska republiken; hon är som solen: hon existerar
och lyser, antingen kejsar Frans erkänner henne eller icke.»
Hon kunde ha resonerat på samma sätt: »Den min
kvinnogärning, som man hedrat mig för i forna tider, är all heder värd,
antingen man förstår det eller icke, ty den gärningen kan män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
