Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458
J. Wall in der
När kvinnosakens kvinna söker att på det manliga
arbetsfältet eröfra åt sig så många arbetsbrancher som möjligt, så
gör hon det icke såsom medhjälpare i ett arbete, som mannen
tilläfventyrs icke rår med, utan som en konkurrent, som,
äf-yen om det icke är fråga om att ta ifrån honom hans
lefve-bröd, dock fordrar, att han afstår en del däraf åt henne, i
hvarje fall en så stor del, att den räcker till ett själfständigt
lefvebröd. Hon lofvar då visserligen också att prestera åt
samhället ett arbetskvantum, som motsvarar en samhällsindivids
skäliga pensum, och opererar sedan fritt och själfständigt, icke
blott som mannens vederlike — ty det var hon väl förut
också — men såsom den där duger till och vill åtaga sig alldeles
detsamma som han. Det blir ett nytt slags samarbete med en
annan arbetsfördelning. I st. f. att draga lifvets last på samma
fordon och i samma ok, delar man den midt itu (icke just
efter innehållet, utan efter vikt) och fördelar den på två åkdon,
af hvilka man drager hvardera sitt.
Det är onekligt, att man på detta vis vinner i oberoende
och fri rörelseförmåga. Den ena behöfver icke nu mer säga
till den andra: »Jag vill icke, jag kan icke vara dig förutan»;
nej, utan: »Jag reder mig själf, red du dig! Vi kunna ju göra
ressällskap ändå; och följas vi icke åt hvarje bit af vägen, så
kunna vi åtminstone träffas då och då på stationerna.» — Ja,
det där »Jag kan icke vara dig förutan» ljuder ju visserligen
som ett hjälplöshetens klagorop; och dock, lyssna efter, om
där icke också ljuder en ton af finaste välljud, just kärlekens
eget tonfall! Den lider icke af att nödgas säga: »Jag kan ej
vara dig förutan», men väl af att säga: »Jag behöfver dig icke».
Men bortsedt från det personligt och ideellt riktande i ett
ömsesidigt beroende och anpassande efter hvarandra i enlighet
med det gamla samarbetet, så kan det ifrågasättas, om detta
icke också var den bästa ekonomien. (Vi tala blott om
principerna, icke om de många undantagen och modifikationerna,
som omständigheterna kunna göra mer än väl berättigade.)
Naturen är ändå en bra envis och halstarrig en! Den passar
alltid på att, när den finner för godt, och utan hänsyn till män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
