Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya litteraturen 475
äkta Känsla, en frukt af ett manligt allvar och därför utan
hvarje spår af pjunk och koketteri. Diktaren hör hur vännerna
öfvergifva hans hus, han är dödstrött, ett blad, som hvirflar för
vinden, ända tills det hamnar på kyrkogården, han vill känna
mörkret svepa sin famn kring sig —^ och ändå kan han inte
släcka ut driften att stiga mot solen, men äfven dën döljer sig
i molnen. Då drömmer han, drömmer om dagar, som varit,
om rosenskyar, som försvunnit, om den lilla hvita prinsessan,
som kysst hans hjärta. Så blir Bo Bergmans dikt ett
utomordentligt uttryck för en konstnärs svåra kamp för sitt
skönhetsideal under en tid, som icke gärna vill gifva skönheten dess
rätta plats, och flera af dessa dikter äro så djupt kända och
så fint formade, att de alltid skola stå som något af det allra
bästa i sin art. Det har en gång lyckats honom att pressa
samman hela sin känsla och reflexion i en liten dikt på ett
par rader, som präglas af visans klassiska enkelhet:
»Hjärtat skall gro af drömmar,
annars är hjärtat armt.
Lif, ge oss regn som strömmar.
Lif, ge oss sol och varmt.
Så blir det ax omsider,
och med ett tack till allt
gå vi mot skördetider,,
vemod och vinterkallt.»
Det finns dock en vrå af världen, där skalden kan hvila ut
från hjärtats strider, det är i hemmet under leken med barnet,
och då skrifver Bo Bergman ett par hänförande barnvisor, en
gång med inverkan af Hed born s odödliga vaggvisa.
Hunden skäller ocli tuppen gal,
tuppen han gal,
elden slår i spisen.
Löfvet darrar i liten grön dal,
liten grön dal, liten dal
lätt för morgonbrisen.
Sven Lidman är inom lyriken den fullödigaste
representanten för erotiken. Den besjunges af honom med en lidelse och
en flykt, som röjer att känslan hos honom åtminstone springer
fram ur ett temperament, och hans yppersta sånger af denna
art bäras* af en sensuell glöd, erinrande om den romerska
Det nya Sverige IV 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
