Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
Gari David Marcus
och franska kärlekslyrikens mest brinnande alster. Men när
denna purpurröda tråd oafbrutet spinnes vidare genom de
Lid-manska diktsamlingarna må det icke förmenas läsaren, om han
slutligen förtäres af denna lidelsens pust, och ej blott det, äfven
skalden själf blir förtärd, elden från altaret omtöcknas af en
allt kvafvare rök, erotiken blir motbjudande rå. Lidman har
från början studerat den senantika poesien, såväl den
hellenistiska som den romerska, där just erotiken för första gången
blir diktningens brännpunkt efter en period, som tömt ut sina
nästa krafter på högre uppgifter. Ehuru det finns ett afgjordt
släktdrag, som drog den svenske lyrikern från det tjugonde
århundradet långt tillbaka mot en kultur med döden redan
präglad i ett hektiskt anlete, så har dock Lidman äfven då
och då jonglerat med sin lärdom och väl rikligt spädt på sin
poesi med grekiska rubriker och gestalter.
Beröringen med antiken har ytterligare utbildat det drag»
som är karaktäristiskt för denna lyriks form, och formen är
utan gensägelse det yppersta hos Lidmans lyrik. Det är något
af den homeriska hexameterns majestätiskt glidande flöde här»
och det kan hända att denna form en gång skall lämpa sig för
ett drama, buret af antikens höghet och patos. Lidmans form
präglas af den svenska lusten för prakt och ståt, af
herrgårds-lifvets kärlek till fest ocli slöseri såsom det lyser igenom hos
Tegnér och i Heidenstams ungdomsdiktning. Den Lidmanska
versen skrider fram som en kejsare med krona och spira»
men det händer att skruden blott är till för att dölja tomheten.
Lidmans säkerligen yppersta samling »Källorna» (1906) är
dock buren af en stolt inspiration, och här finnas dikter, som
sjunga om andra ting än famntag och kyssar. Här lyfter sig
skaldens själ under bilden af en örn, som vaggar på vinden
och stiger med stormen. Här fmnas hymner till
morgongryningen, som kunna ställas vid sidan af Österlings och måhända
äro skrifna i fullt medveten täflan. Här sorla och flöda lifvets,
källor rikare än förut och efteråt i Lidmans diktning. Här når
hans form en vidunderlig prakt och klarhet, här om någonsin
får man den känslan att stå ansikte mot ansikte med en skald,
som i sina böljande rytmer skulle kunna fånga hafvets musik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
