Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
Gari David Marcus
närliga förmågan. Författarinnan har en målares öga för sin
omgifning och förmår att med sällsynt kraft gifva
impressionistiska linjer och dagrar i en prosa af stor mjukhet och
skönhet. Flera af berättelserna äro verkliga poem, badande i det
fullkomligt fristående miljöstudier. Men de äga i alla fall
värde som rent geografiska skildringar af kuriosa, iakttagna på ort
och ställe af en konstnär.
Äfven i sina öfriga böcker är Henning Berger globe-trottern,
en nervös nutidsmänniska, som måste byta om luft och rum
för att icke förtäras. Storstaden har blifvit honom en
nödvändighet, och bland hans talrika små noveller befinna sig äfven
scener och situationer från Stockholm. Ur rent konstnärlig
synpunkt stå dessa skizzer före romanerna. Han öfverträffas
af ingen här hemma i sin förmåga att gifva en etsande skarp
bild af en människa och hennes öde på ett par sidor, och
bakom bilden pulserar en lyrisk värme som adlar den realistiska
iakttagelsen.
De förnämsta utöfvarne af den erotiska novellen utom
Siwertz äro Henning von Melsted, Hugo Öberg, Marika
Stjernstedt och Arthur Möller.
Af dessa är Arthur Möller den minst själfständige, en adept
till Hjalmar Söderberg, men alldeles utan dennes auktoritet på
området. Då och då polemiserar han i sina resonerande
noveller mot den svenska allmänhetens brist på intresse för
erotiska noveller, »den svenska folksjälen vill antingen ha rörande
förlofningsscener eller fyllerihistorier». Utrustad med en
kåsör-begåfning envisas han att framställa både råa och ledsamma
ämnen, och honom tillkommer äran att ha utgifvit en
novellsamling med den mest smaklösa titel i världen, »Kroppens
komedier», där han upptager Algot Ruhes konst att skildra en
barnsbörd. Algot Ruhes ansträngda epigonverksamhet som
skönlitterär författare faller utanför skönlitteraturen.
Melsteds och Öbergs namn ha blifvit sammankopplade
tack vare ett slagsmål dem emellan på offentlig plats, etableradt
enligt uppgift på grund af att den ene porträtterat af den andre i
sina böcker. De sista årens noveller vimla af dylik
porträttkonst, som dock borde vara yrkesfotografens egendom. Som
litteratur betraktadt är det nämligen icke konst utan
närgångenhet och brist på motiv. En annan sak är om man gör en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
