Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
Gari David Marcus
äro skildrade utan många detaljer, utan skönmåleri, de träda
fram mot bakgrunden som en del af naturen, redan här visar
författaren prof på en god, handfast realism.
Novellböckerna »Borgare» (1909) och »Herrar» (1910)
utvidga ämnessfären. Här lefver en hel svensk småstad. Här
lefver den råbarkade patron Lack, kapten Nordhammare, Sammel
Edin, Christian Dellwik och en hel rad andra original och
typer. De uppträda litet hvar i de olika berättelserna, som
därigenom bilda ett sammanhängande helt. Redan den första
samlingen äger en sådan originell skildring som den af
galoschmakaren, omgifven af alla sina själfgjorda skulpturer,
men det yppersta här är måhända de odödliga små kapitlen
om den lille Tomas Lack, barnskildringar som i sin säkra
psykologi och fina poesi äga mycket få motsvarigheter i svensk
konst. »Herrar» kretsar till största delen kring en och samma
släkt, hvars store stamfader är Olof Lomark. Han är »den
förste». Han är bonden, som lär sig att nyckeln till de
slumrande millionerna ligger i en rationell skogsafverkning, och från
en fattig bondpojke växer han så småningom fram till att bli
hela sin trakts myndigaste och mäktigaste man, förlitande
sig på den egna kraften och på Vår herre, som vakar öfver
honom. Men redan under hans ålderdom bryta andra tider
in. Det utländska kapitalet bemäktigar sig skogarna,
affärsmetoderna bli allt brutalare, och den gamle går bort som den siste
hedersmannen bland en samling räfvar och lycksökare. Af
hans egen släkt är det blott en sonson, som ärft något af hans
styrka, medan de andra fördrifva sin tid i lättja, men denne
sonson är en ensam och olycklig människa midt i all sin
rikedom.
Framför allt betecknar berättelsen om »Den Förste»
höjdpunkten i Nordströms författarskap: det är en monumental
skildring af en svensk folktyp med verkligt tragisk storhet öfver sig.
Hela Nordströms författarskap är en originell och frodig insats
af bestående värde i vår novellistik, hans prosa är sällsynt fast
och rör sig med ett naturligt bildspråk. Då och då blir hans
humor af något väl barock art, och skildringen göres onödigt
brutal. Hans sista bok »De tolf söndagarna» står icke i
jämnhöjd med hans bästa. Karaktäristiken har urartat till
karrikatyr, det gäller för Nordström att komma från Öbacka öfver till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
