Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nya litteraturen
483
sig. Ullman har här också lyckats skrifva en längre novell om
en ung flickas öde — »Elin Krampa» —i denna karga omgifning,
som är ett stycke skakande människoskildring. Ullmans
storhet är just att skildra människor utan lyriskt dunkel, utan en
tyngande miljö. Hans skildring står på fasta marken, och
kanske att hvardagsmänniskan i våra dagars Sverige icke tolkats
bättre än af denne realist, som iakttager smådragen men äger den
psykologiska gåfvan att göra ett helt af dem.
Tyvärr hör dock Ullman till dem, som producera för fort
och för mycket, och man kan knappast öppna en
söndagstidning utan att se hans namn under en skizz. Ehuru ung har
lian redan medhunnit tio böcker, och där finns en samling
skizzer »Ungdom» (1908), som uteslutande lämpa sig för en
tidning.
Hvad han kan åstadkomma, när han ger sig litet mera tid,
visar den större novellen »En flickas ära», som äger en mycket
lyckad och originell skildring af en jungfru. Äfven den längsta
berättelsen, »Skyddslingen», i den nya boken »Sagor om hjärtat»
röjer en ovanlig blick för hvardagslifvets typer och små
tragedier. Man skulle unna Gustaf Ullman en rast eller en resa för
att få tillfälle till samlin g und m k un pen för brödet.
Med Ludvig Nordström fick den nysvenska litteraturen en
humorist af rang. Han är visserligen en Norrlandsskildrare,
men fri från hvarje efterhärmning af Pelle Molin och alldeles
icke märkt af någon skola. Kanske att snarast den norska
bygdenovellen bestämt hans litterära utveckling. Han hade den
sällsynta förmånen att få till skänks en miljö, en
barndoms-omgifning, som gifvit stoffet till alla hans böcker, det
underbara samhället Öbacka och landet och vattnet rundt omkring.
Nordström begynte sin berättargärning med en bok om
fiskarfolket där uppe, »Fiskare» (1907), nog icke tillräckligt
observerad, måhända på grund af de ganska rikt flödande
dialektorden, som dock ge framställningen en alldeles särskild must.
»Fiskare» utgör en samling studier af en hel folktyps dagliga
lif, huru man drager plogen öfver jorden, fångsten af fisken och
striden mot sälen, huru stämningen är, när den första ångbåten
för året begär lots — allt iakttaget på ort och ställe med ett
par omutligt vakna konstnärsögon som varsna alla rörelser,
men också himlens och hafvets alla skiftningar. Folktyperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
