Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
Gari David Marcus
romantik öfver sig, men i Hafvet fördjupats; här är det den
store kapitalistens dotter, som stödjer Eskil Hagen ocli drifver
honom till att utöfva det skaldskap, han är född till, för att
slutligen afstå från honom.
»Barbarskogen» betecknar nog det originellaste greppet på
motivet, »Slätten» har en monumental skildring af en sockerpatron,
men blir då och då något fantastisk, »Hafvet» är rent andligt
den djupaste behandlingen af problemet, ehuru symboliken blir
något flytande och hjälten för passiv, äfven som skald. Här
och hvar lida romanerna af ett något närgånget porträttstudium,
den maskerade kritiken af Heidenstam visar brist på
uppfattning af rent kulturella värden och är dessutom okonstnärlig.
Eljes präglas alla romanerna af det intensiva, brinnande
temperament, som skrifvit »Masker» och »Örnar», här finns verkligen
en hel människas och skalds stora inspiration, stilen är
utomordentligt liflig, kraftig och sinnlig, stundom blott väl ordrik,
här finnas praktfulla miljöscener, ehuru miljön — som lios
läromästaren Zola — äfven kan uppsluka personerna och
stundom lider af rent sakliga öfverdriften Ossian-Nilssons sociala
romaner fylla en stor lucka i den nysvenska epiken, som
efter Strindberg icke haft en sådan social berättare, de
afspegla en stor kris i vårt samhällslif, och om äfven en eller
annan åsikt kan visas vara oriktig, så är dock
totaluppfattningen som den framstår i »Hafvet» präglad af en vidsynt och
skarp intelligens och dikterad af en stark och redlig vilja.
Om den dramatiska litteraturen är synnerligen litet att säga.
Ehuru under ett förgånget år utkom ett dussin skådespel, har
dock scendramat icke kommit öfver experimentets nivå. Äfven
Ossian-Nilsson har försökt sig på konsten, och kanske skulle
just han med sitt dramatiska temperament en gång kunna
lyckas. Siwertz har skrifvit flera ting, ett lustspel med ansatser
till karaktärsteckning, men eljes rent litterära skådespel, Ullman
har författat skådespel utan pregnans eller fördjupning, och i
allmänhet kan sägas om novellisternas försök, att de upplösa
noveller i ett antal scener, men dramats teknik är nu en gång
något annat och mera inveckladt.
Äfven till versdramat, såsom det utöfvas särskildt i den
österrikiska diktningen, ha vi några motsvarigheter. Sven Lidman
har skrifvit flera lyriska dramer, men utan att ge sig tid att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
