Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svenska språket) ”kunde komma til och hållas vidh sijn ährlige
skrudh igen”.
Detta sträfvande, mer eller mindre nära förbundet med
begäret att aflägsna utländska låneord, i synnerhet af romansk
börd, har alltifrån Stjernhjelm haft representanter inom vår
vitterhet. Många skalder och vältalare, historieskrifvare och
vetenskapliga författare i andra ämnen kunde nämnas såsom
verksamma för upplifvandet af föråldrade ord; här må det vara nog
att erinra, det i vårt århundrade särskildt den götiska skolans
män samt under de sista decennierna Viktor Rydberg gjort
sig kända för sitt nit i detta sträfvande.
Emellertid torde ett exempel vara af intresse. I Rydbergs
fint utmejslade språk har säkerligen mången lagt märke till det
uttrycksfulla ordet dyrd (= härlighet, förträfflighet, högt värde),
kanske också betraktat det som en djärf nyhet. Likväl är
Rydberg icke den förste, som sökt i bruk återföra detta gamla ord[1].
Det begagnas af Olof Rudbeck sonen (1701), Olof
Kolmodin d. ä. (1732), J. G. Hallman (1735), Mörk (1742),
A. Hesselius (1755), C. Carleson (1756) och under
närmast följande tid af A. Nicander, Chydenius, Wallenberg,
Björnståhl och C. Rudenschöld (1772), vidare af Bengt
Lidner samt för öfrigt i diverse skrifter från åren 1743, 1756,
1762, 1777, 1779, 1780 och 1788; i vårt århundrade
uppträder det hos Franzén, Wallin, Valerius, Claes Livijn,
Hedborn, Atterbom, i Johanssons öfversättning af
Homerus, hos P. Wieselgren, C. A. Hagberg och C. W. A.
Strandberg[2].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
