Dödsdansen i Månskensnatten på Blasieholmen vid Kristina Nilssons tredje konsert i Stockholm, Onsdagen den 23 september 1885. / 4 (1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - {Poem}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Det är vanvett uti de frenetiska rop, om en sång: »Åter en! Än en gång!» Och se, folkskarans rop lockar fram divan, som ger ånyo tribut åt sitt folk, — från hvars djupaste led hon ju sjelf utgått har och hvars känslor hon känner så väl.                                         *                 Ånyo i natten klingar                 den tjusande divans röst;                 men — månne den vällust bringar                 och sällhet åt allas bröst?                 Tyvärr! det gör den visst icke!                 Dissonans finns nu deri                 om ned vi på offren blicke,                 offren för afguderi.                                         *         Ja, divan sjöng som kanske aldrig mera, —-         kanhända aldrig än så rent, så skärt.         Kanhända aldrig får man höra flera         da-capo-sånger, som man nu begärt.         Kanhända, säger jag: kanhända;         hvad vet man väl, hvad som kan åter hända?                                         *                 Men folkmassan röres i böljande tåg,                 lik ringlande orm går den fram.                 Det är uti trängseln — i allas håg                 en längtan att se den »Madame,»                 som utgått från Smålands torftiga bygd.                 Att se henne är ju en dygd.                                         * Hvad var det för skri, som hemskt trängde sig in disharmoniskt i nattens fröjd? Hör, skrien ökas! Hvaren söker sin. Har man träffats, ja, då är man nöjd!                                         *

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>