Dödsdansen i Månskensnatten på Blasieholmen vid Kristina Nilssons tredje konsert i Stockholm, Onsdagen den 23 september 1885. / 5 (1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - {Poem}

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Men dödsskräna skalla!                 Men’skorna falla                 i hop på hvarandra!                 De trampas! De slåss!                 De skiljs från hvarandra!                 De krossa hvarandra!                 »O Gud, dig förbarma,                 man dödar ju oss!»                                         *         Här hjelper ej styrka,         ty den ligger bruten         i brusande folkströmmens trängande hop.         Så fast som en kyrka         är folkmassan sluten.         Blott här och der höres än enstaka rop.                                         * Fadren slits från barnen! Makan rycks från mannen! Döden ensamt råder; jemmer öfver allt! Gråt och tandagnislan! Intet hindrar »qvarnen,» den arbetar på som ödets dom befallt.                                         *         Allt är slut! De arma offren tystnat;         de kämpat ut; men den på skriken lyssnat         ett fasans minne bär,         som själen ständigt tär.                                         *         O, Gud! hvarför låter du sådant ske?         Jag Gud ville vara, att lindring ge;         men sedan en men’ska för att kunna le         i tårar, af menskligt deltagande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>