Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V Inledning.
Forntidens folk offrade menniskor åt sina gudar’), for att
dermed försona, såsom man föreställde sig, vredgade makter,
hvilkas hämnd man fruktade. Nutidens vilda folkstammar, till
hvilka kristendomens ljus icke hunnit meddela sig, göra så äfven
i dag2). Till sådana allmänna försoningsoffer användes och
användas ännu krigsfångar, trälar eller brottslingar3). Från
dessa religiösa otter bruk, afsedda att befria bela folket från
tyngden ocb följderna af gudarnes vrede öfver begångna synder,
bar, utan tvifvel, dödsstraffet, betraktadt såsom
försonings-ni odd for vissa af en individ begångna lagöfverträdelser, först
fatt insteg i folkens rättsseder och lagar.
Men användningen af detta straff bar äfven ett annat
ursprung, hvilket bör anmärkas. Hämnden, som kräfver blod for
utgjutet menniskoblod, är hos den ociviliserade menniskan
uttrycket af en inneboende, men oklar, rättskänsla. För det råa
sinnet måste derföre ock talion, eller materielt lika
vedergällning, framställa sig såsom den högsta rättvisa. Ocb bos
alla folk på en lag kulturståndpunkt bar det visat sig att
blodshämnden varit ansedd såsom en religiös pligt att utkräfva hvad
man uppfattade vara en akt Tif rättvisa. Häraf är lätt insedt
huru individen, under samhällets ännu outvecklade skick, kunnat
anse sig hafva en rätt att till och med genast tillfredsställa
hämnden eller fordra lif för lif ocb att rättssederna godkännt
skription för upprättandet af en minnesvård öfver Beccaria För de
sub-skriherade medlen restes d. 12 Mars 1871 i Milano på torget utanför
domstolarnes palats en af skulptören Grandi förfärdigad staty i marmor af
Heccaria, vid hvars fotställning läsas följande ord ur boken y>üei Delitti
e (lelle 1’enen: »Se dimostrerö non essere la pena di morte nè utile, nè
nc-cessaria, avro vinto la causa dell’ umanita»; och i närvaro af ombud från
en mängd italienska städer och provinser samt från de flesta universitet
i landet höll professor Mancini dervid ett loftal öfver Beccaria och
betydelsen af hans lifsgerning.
1) Tacitus: De Morihus Germanorum c. !). — Loisklbur: Les
cri-mes et les peines dans l’antiquité et dans les temps mödernes. Paris. 18(13.
p. 2. — Nilsson: Skandinaviska Nordens Ur-innevånare. Bronsåldern.
Stockholm. 1862. 2. uppl. s. 31-33.
2) J. Campbell: A personal narrative of thirteen years service amongst
the wild tribes of Khondistan for the suppression of human sacrifice.
London. 1864. p. 51. o. f.
3) Richard Schröder: Lehrhuch der deutsehen Bechtsgescliichte.
Leipzig 1889. s. 71.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
