Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inledning.
XIII
här genom talions-straff, lif for lif, lem för lem — allena kunna
försonas. Kätteri, trolldom, förgiftning, tidelag, mordbrand
belades med dödsstraff på bålet1), tjufnad straffades med hängning,
förräderi med rådbråkning, rån, röfveri, kyrkotjufnad med stegel
och hjul. Stundom uppfanns for tillfället nya arter af
dödsstraff’, såsom att koka delinqventen i olja eller vatten2) eller ock
styckade bödeln sitt offer lefvande. Men alla dessa omenskliga
straff förmådde i verkligheten dock icke det ringaste att
afskräcka från brott eller hindra att brott hopades pä brott,
såsom ett samtida ögonvittne säger >ncc his tonuentis et cruciatibus
arceri potest quin semper scelus scelcri accumulent’). Kejsar
1) Trummeb: Vorträge iibcr Tortur, Hexcnvcrfolgungen cte.
Hamburg. 1844. I. p. 97 o. f. — OsKNiiiiüGGEN; Dus Ahimannische Strafrecht
im Deutschen Mittelalter. Schaffhausen 1800 p. 90.
Den 18 Augusti 1786 exequerades sista gången i Herlin straffet att
lefvande brännas, då betjenten Höpner, dömd för stöld och mordbrand,
brändes på bål.
2) Jfr Günther p. 244.
3) Conrad Ceätes (t. 1459 † 1508, Kejsar Maximilian I:s bibliothckarie)
beskrifver på följande sätt brottmålslagskipningens grymheter på hans tid
i Tyskland: . . . »Eos autem qui delicta committunt. levi etiam aliquando
caussa diversis poenis et generibus tormentorum exquisitis aflieiunt, aut
([uaestionibus subjectos damnant, ut sint reliquis documento et magnitudo
poevce alios perterreat; alios ad palum in foro vinctos, ferreo lupato
eir-euni collum adacto, coram multitudine stare cogunt, publico foro vulgique
ludibriis et ignominiis exponentes. — Alios per urbem virgis ad cruoreiu
eæaos ante portas deducunt et extorres ab urbe et träns nemora et
qua-tuor flnmiua proscribunt. Alns oculorum orbes effodiunt, aut præsectis
auri-lius et amputata manu urbe expellunt. Linguas l)ei sanctorumque
blasphe-matoribus prcescindunt, digna tragoediis materia et de OEdipo Theseoque
deeantata. Ptrjurii reis digitos, quibus illi tactis sacris coelestia nuraina
in testes vocaveraut, amputant. Falsariis monetæ, ut jam metallariæ artes
adulterinæ pravorum homiuum ingenio inventæ sunt, aut alterius rei
cau-terio vehiti 1’arinoniis equis frontibus aut genis indelebilem characterem
inu-runt, talique nota poenas nefarii pendunt. Neminern occulto veneno aut
toxico, placidissimo genere mortis, qvod equidem germanæ simplicitati
tribuo, tollunt. In nullos sævius graviusque, quarn in latrones, parrieidas,
fures, et patriæ hostes animadvertentes. Cerneres ante portas in gemoniis
duuinatorum cadavera suspensa mutuis se, dum air movetur, conflictari
ca-daveribus, et velut Diomedeis præsepiis a corvorum sævarum<iue voiuerum
rostris lacerari. Falsarios merchim aut monetarum, sacrarumque ædium
spoliatores et sacrilegos vivos togo iinpositos aut ad stipitem vinctos demant,
iuserto sub ascellis capiti inguinibusque nitri pulvere, ut flamma fomentum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
