Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Åsigterna om Dödsstraffet enligt den svenska strafflagstiftningen af år 1734 - 3. Om den år 1779 genomförda reform af den svenska strafflagstiftningen - Gustaf III om Dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dödsstraffets borttagande för barnamord. 38
»Nästan aldrig fåfängt sökes botemedlet uti sjelfva uphofvet
til en ond gjerning: uti detta brott visar det sig uti ett fal&t
begrepp om heder och en illa förstådd fruktan för vanära; ett
brott af sådan beskaffenhet kan icke med dödsstraffat
afböjas; ty den grund, hvaraf det är begått, gjör thetta
straffet för barnamörderskan önskadt såsom den enda
återstående utväg at få sin fläckade heder i evigheteas
glömska bortgjömd. En moder, som ända dertill kan
öfverskrida naturen, at mörda sitt barn: För en sådan onaturlig
moder är döden icke någon fasa, icke något stra:’f,
den beredelse hon undergår, den besynnerliga art af
medömkan och blödighet hos åskådarne upväckcs,
åstadkommer icke någon afsky för brottet, tanken håles
endast vid dödssättet, och den önskan höres icke sälhn
af en gråtande menighet: huru lyckligt det vore at så
väl beredd kunna dö».
»Icke är thet Lagens öfverträdelse, hvarföre en begången
missgeruing bör straffas, hufvudändamålet af straff ärat
upväcka warning och förskräckelse hos en brottsligt
sinnad menniskja». - —–-
»Vid ytterligare granskning af de öfrige brott och
missgerningar, hvilka med dödsstraff äro belagde, har Kongl. Mij:t
dels funnit sådana, hvilka for allmänna säkerheten och th«ss
förstörare rätteligen thetta straff underkastade äro, och hvarföre
thet bör bibehållas, men kan tåla then mildring en god »ch
mild Konung, then ther icke älskar at missbruka lagens mskt,
kan finna godt at theråt gifwa, dels åter sådana, hvilka til
theras natur och egenskap aldrig kunna eller böra
förtjäna döden och hvarföre dödsstraff ä sådana
brottslige på flere år ej verkställde blifvit, utan efter utkonne
författningar af Ofverrätterne undergått leuteration, andre àer,
hvilka då fullkomligt och stadgadt upsåt til g]erningen saknits,
benådade blifwit, dels åter sådana, som, ehuru svära och
nun-niskjor styggliga, likväl mindre tillkomma af ondsko och arglet,
än oforstånd och vanmakt at tygla medfödda begär, dels iter
sådana, hvilka för sin grofhet och myckna ondsko
förtjena hårdare straff än döden, såsom mordbrand, lån
och röfveri».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
