Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Åsigterna om Dödsstraffet enligt den svenska strafflagstiftningen af år 1734 - 3. Om den år 1779 genomförda reform af den svenska strafflagstiftningen - Presteståndets deputerades yttrande om Dödsstraff, trolldom och barnamord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Presteståndet om trolldom vid riksdagen 1778—79. 49
ningen och fort dess talan, nämligen Presteståndet, då det vid
riksdagen 1778—79 kunde hålla fast vid tron på trolldom och
fortfarande påyrka att så kallade »trollkarlars och »trollqvinnor»
skulle såsom grofva brottslingar behandlas och förty åläggas
hårdt kriminelt ansvar af lan ds fly k t, såsom varande ett strängt,
men dock mildare straff’ än det att mista lif och brännas på
bål, på sätt 1734 års lag stadgat. Men om vi gå till vår egen
titi och ransaka förhållandena, såsom de än i dag förete sig
inför våra ögon, torde man nog finna skäl till icke mindre
förvåning. Den allmänna folkupplysningen har i sanning icke
förmått höja sig synnerligen mycket öfver den nivå, som den
innehade vid slutet af det adertonde seklet, när man ännu kan
hafva tillfälle att i vårt land erfara, icke blott huru läran om
ett helvete i den krassaste betydelse i tal och skrift
förkunnas såsom vore den en vigtig trosdogm, utan ock huru den
personifierade Satan, »Afgrundsfursten», af kringflackande mer
eller mindre okunnige predikanter utmålas och i de bjertaste
färger skildras för menigheten såsom en mäktig ond andemakt.
Rätteligen har professor Boström frågat, huru någon »utan den
största tanklöshet kan anse möjligt, att Gud, den allgode,
skulle åt vissa varelser beredt ett rum, i hvilket Han läte dem
lefva blott för att pinas och plågas, och detta utan all ända
samt följaktligen utan ändamål» ’).
Med framställningar af nämnda art bevisar man sig
ingalunda i vetande ega företräde framför de medlemmar af
Presteståndet, hvilka vid riksdagen 1778—79 på god tro öppet bekände
att »trollkarlar kunde förorsaka mycken skada i det
allmänna» och »annat ondt som genom trolleri
uppkommer». De delade sannolikt den af Olaus Petri, i sin
bekanta predikan mot eder, uttalade mening att »dieffvul en
skem-tar intet med oss, ty skole wij icke heller skemta med
honom»2). Ja, hvilken grad af sann och sund kristendom kan
väl tillmätas den uppfattning, som stundom ännu i våra dagar
söker göra sig gällande, då man framhållit att personer genom
^Djefvulens» tjenstebiträden eller »redskap» blifvit likasom in-
1) Anmärkningar om Helvetesläran. Upsala. 1864. s. 6.
2) Een prediean emoot the gruffueliga eedher och gudz försmädilse,
som nw almenneliga brukas. Stockholm. 1539. (ånyo tryckt i Skrifter
utgifna af Svenska Literatursällskapet. 1889).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
