Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Åsigterna om Dödsstraffet enligt den svenska strafflagstiftningen af år 1734 - 3. Om den år 1779 genomförda reform af den svenska strafflagstiftningen - Förordningen den 20 Januari 1779 - 4. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen efter 1779 - Dödsstraffet upphäfdt för åtskilliga brott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åsigterna om dödsstraffet efter 1779.
51
Brytandet med denna senare grundsats var kanske af ännu
större vigt än afvikelsen ifrån den förra, emedan man i
århundraden vant sig att betrakta de genom Moses gifna
lagbestämmelserna, såsom positiva rättsföreskrifter, genom honom utgångna
från Gud sjelf, icke blott till efterrättelse för Israëliterna, utan
ock oföränderligt bindande för alla folk och under alla tider.
FJERDE KAPITLET.
Åsi gterna om Dödsstraffet såsom de
framträda i den svenska lagstiftningen
efter 1779.
1. Lagkomitéens och Johan Gabriel Richerts åsigter
om Dödsstraffet.
2. Dödsstraffet enligt 1864 års Strafflag.
"Lagkomitéen anser detta straff ej kunna inför förnuftet och
rättvisans domstol försvaras på annan grnnd, än att det
pröfvas nödigt för och bidragande titt
samhällsinràtt-ningens bestånd och ändamål. Alen denna dess
nödvändighet och ändamålsenlighet äro tvi/vei vnderlastade\
(Motiv till Lagkomitéens förslag till Allmän Kriminal-Lag).
’Jag bekänner att jag, från den första stund jag börjat tänka
något i denna sak, aldrig kunnat förmå mig att tro på
dödsstraffets nödvändighet. — Jag tror föga på hufrud
eller hjerta hos den, som kan håna eller hata detta tidens
tecken, hvartill hörer, bland mänga flera, mer och mer
uttalade tvifvelsmål om den ofelbara förträffligheten i
hvarje qvarlefva från en förgången tid, också det om
dödsstraffens oviltorliga nödvändighet9.
(BicncaT.- Reservation vid Lagberedningens Förslag till
Straffbalk 1844).
I föregående kapitel hafva vi sökt visa, att Konung Gustaf
III vid riksdagen 1778—79 afsåg att i betydlig grad inskränka
användandet af dödsstraff och att hans första tanke äfven var
den, att detta straff endast skulle qvarstå for förräderi och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
