Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen efter 1779 - Tron på Dödsstraffets nödvändighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61 Tron på dödsstraffets nödvändighet.
het ens vittnesbörd — är, enligt vår tanke, att söka det
fortsatta motståndet från juristers sida emot detta straffs utplånande
ur den allmänna strafflagen. Alldeles samma orsaker hade förut
framkallat samma obenägenhet emot spö- och risstraffens
uteslutande ur lagstiftningen och var derföre alldeles icke oväntad
vid den än vigtigare frågan om upphäfvande af dödsstraffet.
Då frågan om dessa kroppsligt affliktiva straffs afskaffande
behandlades vid riksdagen 1840—41 höjde sig från flere juristers
sida ett allvarsamt motstånd ’), under förklaring att borttagandet
af samma straff skulle medföra en stark tillväxt af brottens
antal och äfventyra den allmänna rättssäkerheten. Men
erfarenheten sedan 1855 eller under en tidrymd af mer än 35 är har
ådagalagt, att brottens antal, i forhållande till den växande
folkmängden, tvärtom successivt minskats, hvadan den forespeglade
faran uteblifvit. Att de nya straffmedlen hafva tillfyllest ersatt
de afskaffade barbariska spö- och risstraffen, är ett obestridligt
faktum, och svårligen lärer nu mera någon våga infor
nationalrepresentationen föreslå att åter i den allmänna strafflagen
upptaga samma kroppsligt affliktiva straffarter.
Då vi här påpekat, huru de svenska juristerna egentligen
åberopat en tro på dödsstraffets nödvändighet, närd och
underhållen genom vanans makt, sä böra vi äfven tillägga, att
precist samma anledning till motstånd från juristernas sida har
uppenbarat sig både inom och utom de lagstiftande forsamliugarne
i andra länder, särdeles i England. Vi hafva redan anmärkt,
huru Lord-öfverdomaren Ellenborough för 80 år sedan i
Engelska Parlamentet förklarade, att alla hans kolleger voro ense
i den tro, att det vore särdeles samhällsvådligt att borttaga
dödsstraffet ur lagen for stöld till 5 shillings sterling värde;
1813 uttalade dåvarande Lord-Cancelleren Eldon samma mening
och sin betänksamma farhåga, att ingen kunde veta hvar dessa
reformer i lagen skulle stanna (»there was no knowing where this
was to stop»), och i de debatter, som inom Parlamentet
sedermera uppstått, hvarje gång fråga förekommit om dödstraffets
1) Se reservationer till Lag-Utskottets vid 1840—41 års riksdag
utlåtande N:o 25 i fråga om upphörande af spö- och risstraff för vissa brott
(Bihang till R St:rs Prot. VII), samt förhandlingarna hos Ridd. o. Adeln
och hos Preste-Ståndet vid samma riksdag. Dessa straff afskaffades först
genom Kongl. Förordningen den 4 Maj 1855.
Olivecrona: Dödsstraffet. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
