Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen efter 1779 - Johan Gabriel Richert om dödsstraffet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. G. Richert om Dödsstraffet.
63
skola ur lagarne utplånas. Jag bekänner att jag, ifrån den
den första stund jag börjat tänka något i denna sak, aldrig
kunnat förmå mig att tro på dödsstraffens
nödvändighet. Jag tror på Statens pligt att hvila, ieke den
försoningslära, som ropar efter lif för lif, men den, som vill ingen
syndares död, utan att hvar och en omvänder sig och lefver. Jag
tror på Statens pligt att verka för sin höga bestämmelse till
slägtets förädling, icke med uppfostran för några fa, som gifva
sig namn af bildade, och med bilor för de andra, som kallas
den råa massan, utan med en lefvande, oskrymtad oeh från
mannamån frigjord menniskokärlek för alla. Jag tror på en i
det tysta oafbrutet framskridande seger, icke af det onda, utan
af det goda, i trots af alla reaktionära krafters motstånd. Jag
tror deremot icke på skriket om vådorna af den närvarande
tidens så kallade filantropiska syftning, emedan jag märker i
denna syftning en flägt af den anda, som arbetar på
mensklighetens förlossning ur egoismens bojor; och jag tror föga på
hufvud eller hjerta hos den, som kan håna eller hata detta tidens
tecken, hvartill hörer, bland mänga flera mer och mer uttalade
tvifvelsmål om den ofelbara förträffligheten i hvarje qvarlefva
från en förgången tid, också det om dödsstraffens
ovilkor-liga nödvändighet. Min innerliga öfvertygelse är, att i samma
mån som Staterna, under medvetande af sitt rätta mål, fortgå
på den rätta humanitetens bana, d. v. s. i samma mån som de
kristnas i detta ords stora och sanna betydelse, i samma
mån skola alla straff, som kräfva, icke menniskors
förbättring, utan menniskors blod, blifva en styggelse
äfven på jorden. Med denna öfvertygelse går jag i grafven,
fullt förvissad, att dödsstraffen icke, i något samhälle med verklig
kultur, skola ett halft sekel öfverlefva mig».
»Då mängden af mina landsmän, så vidt jag haft tillfälle
att inhemta, anser dödsstraffen för alldeles nödvändiga i
närvarande tid, har jag icke vågat på min enskilda öfvertygelse
grunda ett förslag till uteslutande af dessa straff ur den nya
lag, som nu är i fråga. 1 det tidehvarf, då 1734 års lag
författades, lefde tvifvelsutan många, som ej trodde på trolldom;
men de fogade sig efter det rådande begreppet, väl vetande,
att, så länge folket bäfvade att bli förtrolladt, det hade varit
lika obetänksamt som fruktlöst, att icke å den fasaväckande, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
