Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Åsigterna om Dödsstraffet såsom de framträda i den svenska lagstiftningen efter 1779 - Dödsstraff enligt 1864 års strafflag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Straffarbete för lifstid i stället för dödsstraff. 65
Denna grundsats innebär utan tvifvel den mest
betydelsefulla förändring i hela vår brottsmålslagstiftning sedan 1779.
Lagstiftaren har nämligen härmed angifvit, att äfven vid de allra
gröfsta brott kunna mildrande omständigheter förekomma, hvilka
skulle göra dödsstraffets användande till en grymhet, och att
dödsstraffet icke vidare kan anses ovilkorligen erforderligt, vare sig
för att vid brott af svåraste art uppfylla rättvisans kraf, eller för
att betaga illasinnade menniskor lusten att syssla med brott, då
ändamålet visat sig kunna ernås genom det lindrigare straffmedlet:
straffarbete för lifstiden. Detta erkännande, att
dödsstraffet icke vidare absolut erfordras för att afhållit från de
gröfsta brott, utmärker ett medgifvande att detta straff icke längre
motiveras af en fordrande nödvändighet, för så vidt
rättsordningens upprätthållande kan anses bero deraf, att det i lagen angifna
straff betager menniskor med tankar pä illgerningar lusten att
begä sådana. Är ifrågavarande straff’ åter icke längre en
absolut nödvändighet för ändamålet att afhålla från brottsliga
gerningar, kan således samhällsordningen värnas och
vidmakthållas det förutan, synes man vara väl befogad att fråga hvad
giltigt skäl förefinnes att låta detta straff qvarstå i allmänna
lagen? Ty, såsom vi vidare skola utveckla, det kan ingalunda
vara rätt, icke Staten värdigt att använda straffmedel, som
öfverskrida nödvändighetens gräns. Det alternativa stadgandet i 1864
års strafflag: miste lifvet eller dömes till straffarbete på lifstid,
har sin stora betydelse derföre, att det, utan tvifvel, i framtiden
skall blifva den, så att säga, öfvergångsbro, på hvilken
lagstiftaren kan komma att frångå dödsstraffets användande, sedan
erfarenheten under en längre följd af är hos oss hunnit
klarligen ådagalägga, såsom den redan gjort i Rumänien, Portugal,
Holland, Toskana, Finland med flera andra länder, att det
lindrigare straffalternativet är för ändamålet fullt
tillfyllest-görande.
Genom den nya strafflagen är ock dödsstraff helt och hållet
ur lagen bortskaffadt för religions- och sedlighetsbrotten.
Derigenom har lagstiftaren äfven fullständigt frångått den från
Mosaiska lagstiftningen ursprungligen hemtade, genom
århundradens häfd i den svenska lagen bevarade, grundsatsen att
straffa dem, som sädana brott begått, till lifvet, för att dermed
afvärja Guds vrede och hämnd från land och rike. Redan länge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
