Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Om den föregifna nödvändigheten af Dödsstraffets bibehållande i den allmänna strafflagen - Afrättningarnas antal minskadt efter 1779
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
Rådbråkniiisrs- och hängningsstrafl’.
begagnat sig af den åt dem tillerkända leuterationsrätten,
hvarigenom de af underdomstolarna ådömda dödsstraffen ersattes
af lindrigare straffmedel Efter 1778 synes dödsstraff ieke hafva
blifvit vidare verkstäldt för ifrågavarande brott, utan att deraf
forspordes någon tillökning i brott af samma slag1). Först
genom den nya Strafflagen af år 1864 blef dödsstraff för tidelag
ur den svenska lagstiftningen fullständigt utplånadt Fnder en
lång följd af år hade der förut den allmänna praxis utbildat
sig vid Rikets domstolar, att, för att undvika att döma till
döden, vanligen anse bevisningen i tidelagsmål, äfven om
gerningsmannen fullständigt erkännt förhållandet, allena styrka
försök, icke det fullbordade brottet.
Icke någon anteckning i Tabell-verket gifver anledning att
förmoda, att från 1749 till 1779 någon afrättning för trolldom
egt rum, icke heller att rådbråkningsstraffet någonsin,
sedan 1749, gått i verkställighet2). De sista gånger
hängning för stöld anmärkes hafva blifvit verkställd äro 177H
för kyrkotjufnad och 1797 för stöld ur postväska, men
ännu så sent som 1830 hängdes en lifstidsfånge Bramberg,
36 år gammal, för sedelförfalskning.
1) Uti Ridd. o. Adelns tillförordnade ledamöters i Lagutskottet vid
Riksdagen 1778 afgifna Betänkande öfver Kongl. Maj:ts proposition
angående inskränkning af dödsstraff för barnamord m. m. yttras, bland
annat, i fråga om dödsstraffets upphäfvande för tidclag, att »fåfängt synes
dödsstraffet kunna hämma en synd, som har sin upprinnelse af en medfödd
kroppens retelse och otyglade begär. Lagstiftaren har welat undanrödja
en sådan förbrytare, såsom styggelig för alla menniskor. Samma
ändamål kan winnas, om hon uti fängelse undangömmes, jemte det hans
obändiga lustar samt til så omänsklig wällust benägna kropp warder tyglade
och späkte genom spöslitande och lifstids fängelse-». (Allegater till Ridd.
o. Adelns Protokoll vid Riksdagen 1778 i Riddarh. Arkivet).
2) Detta är så mycket säkrare som det heter i Riksens Råds
underdåniga tankar, angående det i lagen utsatta straff å barnamord m. m. af
den 31 Oktober 1778: »at uti Missgerningsbalken finnas några dödsstraff
utsatta, hwilka ifrån den tid nya lagen sattes, aldrig gått i werkställighct,
utan til följe af Kongl. Brefvet den 28 Januari 1737 städse af öfw
er-Domstolarne blifwit leutererade». I Preussen deremot användes straffet
att brännas lefvande på bål sista gången deu 18 Augusti 1776 och
rådbråkningsstraffet har ännu under detta sekel varit i bruk och 1841 blef
detta straff sista gången tillämpadt på en mördare vid namn Kühnapkkt.,
som mördat en biskop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
