Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Påståendet att utomordentligt grofva brott fordra utomordentliga straff, alltså dödsstraffet såsom det största strafflidande - Dödsstraff såsom extraordinärt straff omöjligt att med full rättvisa tillämpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210 De gröfsta brottslingar hysa förakt för döden.
Ungefärligen halfva antalet drap och mordgerningar hade
alltså foröfvats af »öfverilning och obetänksam het samt
till följd af missbruk af starka drycker1); samt alla de
öfriga brotten af bevekelsegrunder, som icke innebära något
utomordentligt.
Vi vilja äfven slutligen tillägga den erinran, att, då man
sagt att utomordentliga brott kräfva det svåraste straff eller
sjelfva lifvets förlust, på det att samhället må kunna värna sig
sjelft och afhålla andra från dylika gerningar, har man glömt
att vi numera ega fängelser så fästa och väl anordnade, att någon
större fara af brottslingar, som blifvit benadade till lifvet, icke
förefinnes, än af sådana, som nu for tiden omedelbart dömas till
straffarbete på lifstid eller på vissa år; man har ock förgätit att
de utomordentligt svåra brotten vanligtvis begås af utomordentliga
menniskor, för hvilka fruktan är en främmande egenskap. Hotet
om dödsstraff har på dessa icke ringaste verkan. Förakt for
döden är hos dem just ett utmärkande karaktersdrag. Med en
träffande sanning sade också Lepelletier Saint-Fargeau i franska
nationalförsamlingen 1791: »Les grands criminels ont presque
toujours de commun avec les pius vertueux des hommes, les
héros mème, le mépris de la mort». Fåfängt skall derföre
samhället genom hotet i lagen om dödsstraff söka ett säkert
värn emot brott af utomordentligt svår beskaffenhet. Sådana
brott skola, tyvärr, alltid återkomma, men genom religionens
förädlande inflytande och folkets framskridande i sedlig
utveckling blifva — vi våga hoppas det — allt mera sällsynta i
vårt land.
1) Jfr Justitiestatsministerns Embetsberättelse 1847. p. XVIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
