Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 16. Frågan om Dödsstraffets uteslutande ur den allmänna strafflagen, behandlad af svenska Riksdagen - Motioner om Dödsstraffets afskaffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’248 Motioner om dödsstraffets afskaffande.
serverade sig hiiradshöfdingarne Hasselrot och Myrtin,
landssekreteraren Holmberg, borgmästaren Bovin, auditören
Grenander samt herrar Bergman, Rosenberg och Sven Ersson. Vid
behandlingen i 2:dra kammaren, uppstod en mycket liflig
diskussion hvarvid motionären fann ett kraftigt understöd för
sin motion af herrar Grenander, Rehnström, Key, Ahlgren, Dahm,
Ridderstad, Siljeström, Blanche, Hedlund, Rosenberg, A. W.
Nilsson, Jonas Andersson, Svensén, Orre, Östman, Wigardt,
Vougt, Grafström, Bergström m. fl. Dödsstraffets bibehållande
tills vidare i lagen försvarades deremot hufvudsakligen af
professor Sigurd Ribbing. Vid början af sitt anförande, anmärkte
lian, att »vid detta tillfälle fann han sig något generad, då han
måste anses uppträda såsom en advocatus diaboli till försvar
för dödsstraffet», men framställde derefter till stöd for sin åsigt
de grunder, som hemtas från den Boströmska filosofiens
ståndpunkt. Med honom instämde i sak herrar Hedengren och
Kolmodin, dock med åberopande af andra skäl, nämligen den Heliga
Skrifts innehåll med afseende pä bestraffning af mord. Vid
anställd votering tillvann sig emedlertid Bovins motion den
betydande majoriteten af 103 röster emot 53, utvisande dermed
klarligen opinionen inom dåvarande Andra kammaren.
Under den öfverläggning, som uppstod i Första kammaren
vid behandling af Lagutskottets afstyrkande memorial rörande
samma motion, hördes generaldirektören Almqvist,
justitieombudsmannen Fröman och grefve Erik Sparre uppträda till
försvar for dödsstraffets bibehållande i strafflagen. Dervid
upprepades hufvudsakligen det vanligen åberopade, af Lagutskottet
äfven anförda, skälet att tron på nödvändigheten att
bibehålla detta straff vore ännu så djupt inrotad i folkets
föreställningssätt, att lagstiftaren icke utan fara for rättssäkerhetens
vidmakthållande kunde afskaffa dödsstraffet, samt att domaren
numera egde utväg att, vid de alternativt stadgade straffen,
välja det lindrigare, eller straffarbete för lifstiden, då
omständigheterna voro öfvervägande mildrande. Det första af dessa skäl
torde man likväl kunna finna tillräckligt vederlagdt, dels genom
den af Bonde-Ståndet vid riksdagarna 1863 och 1866
uttalade förkastelsedomen öfver dödsstraffet, dels genom Andra
kammarens vid riksdagen 1867 med betydande majoritet uttryckta
1) Riksdagens Protokoll. 1867. 2 Afd. 3 B. s. 567 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
