Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Om benådning i dödsmål - Vexlande åsigter hos konungens rådgifvare - Konung Oscar I om benådning i dödsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
utvisande huru konungen i konseljen satt halfslumrande» i sin
stol och icke hade någon reda på de ärenden, som der
föredrogos.
Under alla förhållanden är det klart, att föredragandens
för justitieärenden mening måste i dödsmål blifva af största
betydelse vid afgörandet. På de af honom anförda skäl bör
regenten fasta tillbörligt afseende, likasom ock på de af Högsta
Domstolens ledamöter uttalade yttranden; tv det måste
förutsättas att desse domare, sin pligt likmätigt, med största
omsorg först pröfvat omständigheterna i hvarje fall. Men
föredragande för justitieärenden hafva omvexlat rätt ofta och med
dem också åsigterna om nödvändigheten att tillämpa
dödsstraffet. Att häraf uppstått en betydlig ojemnhet och
in konseqvens i nådefrågors afgörande, som fått utseende af
godtycke, är påtagligt och har icke kunnat öka aktningen för
den högsta rättvisan Sålunda finner man huru under konung
Carl XIV Johans regering under de tolf åren 1829—40 då H.
Exc. grefve Rosenblad innehade justitiestatsministerembetet, 1 8
personer i medeltal årligen afrättades, hvaremot under de
näst påföljande åren 1841 —43, då Rosenblads efterträdare, Deras
Excellencer grefve Posse, herr Törnebladh oeh friherre
Gyllenhaal utöfvade samma embete, afrättuingarnas årliga medeltal
nedgick till endast fem. Ar 1840 afrättades ej mindre än 17
personer. Om deras nådeansökningar blifvit af Posse eller
Törnebladh, i stället för Rosenblad, inför konungen föredragna,
är all sannolikhet att 2 s:delar af antalet lifdömde förskonats
från dödsstraffet.
Det är otvifvelaktigt att benådningsrätten i senare tid
blifvit med den allra största samvetsgrannhet utöfvad. Icke
någon monark har djupare än konung Oscar I kunnat känna
det stora ansvar, som denna rätt, såsom ett kungligt prerogativ,
lade på innehafvaren af kronan. »Det är», sade han, »lika tungt
som ansvarsfullt att uttala ordet, som oåterkalleligen afgör om
rörde på läpparna och såg förlägen ut, emednn han ogerna ville erkänna
sig hafva förut lemnat hela denna del af regeringsbestyret för dagen utan
all uppmärksamhet. Man såg icke något slut på detta trassel, då
Gyllenborg, justitiestatsministern, steg upp och efter några premisser, hemtade
ur föredragningen, frågade om icke H. M:t täcktes bifalla Högsta
Domstolens tillstyrkande. Jo, jo, sade kungen, helt. nöjd och vände sig till
föredraganden ; jag bifaller hvad Högsta Domstolen tillstyrkt».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
