Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Om benådning i dödsmål - Konung Oscar II om benådningsrätten - Kejsar Nicolaus I om benådning i dödsmål - Benådningsrätten i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 Kejsar Nicolaus I om benådning i dödsmål.
hade Sveriges krona, hafva otvifvelaktigt af benådningsrätten
gjort det rätta bruket i det att de användt densamma for att
undanrödja tillämpningen af ett straff, hvilket innehöll en
stränghet utöfver det nödvändiga. Vi våga icke antaga att
man rättvisligen kan tillvita konungen Luix af Portugal eller
konung Wilhelm III af Holland att de handlat inkonstitutionelt
derföre, att de under en längre följd af år reguliert benådade
alla lifdömda brottslingar, intill dess att dödsstraffet slutligen
blifvit ur den allmänna strafflagen i dessa länder afskaffade
Detsamma torde kunna sägas om de belgiske konungarne Leopold
I och Leopold II, hvilka sedan 1863 förfarit på likartadt sätt.
Till slut vilja vi erinra om den åsigt en af Europas
mäktigaste monarker i nyare tid förkunnat om dödsstraffet, I kejsar
Nicolai I:s reskript den 24 Februari 1826 till generalguvernören
i Finland Zakreffsky yttrar nämligen kejsaren, att »Wi, vid Wårt
anträde till regeringen fattat den oryggliga och med vår
öfvertygelse enliga grundsats, att icke stadfästa och
bekräfta någon dödsdom, derest brottet ej är af den
svårare beskaffenhet att dermed åsyftats att störa statens
lugn, tronens säkerhet samt majestätets helgd».1) Till
följd af detta kejserliga beslut har i Finland inga afrättningar
sedermera förekommit, och statslifvets normala fortgång har,
dem förutan, ostördt egt rum till finska folkets fulla belåtenhet.
Vända vi våra blickar till utlandet, spåras der öfverallt
brist på konseqvens vid begagnandet af benådningsrätten i
döds-mål. Furst von Bismarck, som genom sitt mäktiga ord
lyckades att år 1871 genomdrifva antagandet af en for hela tyska
riket gemensam strafflag, deri dödsstraff för högförräderi och
mord finnes stadgadt, hvilken lag blifvit gällande äfven för de
delar af Tyskland, hvarest detta straff förut varit genom lag
afskaffadt, har dock icke lyckats skapa någon enhet i
användningen af benådningsrätten. Den utöfvas, säger von
Holtxen-dorjf’2), af 22 furstliga innehafvare, af hvilka åtskilliga alltid
benåda och icke tillåta verkställandet af någon dödsdom (se
sidan 385 här ofvan) andra åter, som mera undantagsvis benåda,
samt slutligen sådana, hvilka med afseende på de politiska
förhållandena för dagen låta mildhet eller stränghet råda
1) Lagus: Juridiskt Album. Helsingfors 1862. I. 3. s. 1.
2) P. a. st. s. 329—30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
