- Project Runeberg -  Dog Jesus inte på korset /
94

(1928) [MARC] Author: Emanuel Linderholm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. UPPSTÅNDELSESYNERNA - 2. Jerusalemssynerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94

kan ha en äkta beståndsdel. Avgörande för upplevelsens
visionära karaktär är den omständigheten, att den
upp-ståndne kommer och försvinner så hastigt och oväntat,
det säges icke huru. Något tecken till flykt är där icke.
Men detta hastiga kommande och försvinnande är just,
»om förut sagts, typiskt för visionerna, och detta ligger
i sakens natur. Det måste så vara, enär den visionära
bilden inställer sig och försvinner i ett ögonblick. I ett
nu går Jesus därför bredvid de båda vandrarna, och lika
hastigt försvinner han i samma ögonblick, som de känna
igen honom, lika hastigt som Mose och Elia i
»förklaringen» på berget (Mark. 9:2—8). Att det i Mark. 9
föreligger en vision lärer ej ens förf. kunna bestrida. Men
den är lika tydlig här för den, som är förtrogen med
visionslitteraturen.

Denna klart visionära teckning av Emmauslärj ungarnas
upplevelse, synes mig vara det säkraste kännetecknet på
att vi i denna berättelse ha en god och ursprunglig
tradition, ty vi skola snart finna, att kroppslighetsbevisen
komma att spela en ju längre dess mer betydande roll i
uppståndelseberättelserna. I Emmausberättelsen äter
Jesus ännu icke — om tecken till hunger kan ej vara tal.
Han blott bryter brödet — snarast en reminiscens ur
kulten. I de senare synerna blir det annorlunda.

3. Även i synen jör de elva, (Duk. 24:36—39) står
Jesus samma dags — uppståndelsedagens — afton lika
hastigt, som han visat sig för Emmauslärj ungarna, inför
de församlade ur apostlakretsen, som just lyssna till de
förras berättelse. »Då blevo de förfärade och uppfylldes
av fruktan och trodde, att det var en ande, de sågo» (v.
37). Detta intryck tyder ej på någon kroppslighet. Så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:13:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dojip/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free