Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
När Arvid Gunnarsson skrev sin bok, den enda bok han någonsin åstadkom,
kunde han omöjligt ana att den skulle göra honom till den mest unika per-
sonen i mänsklighetens historia. Visst var den ovanlig (och dessutom obegrip-
lig för det stora flertalet), men inte så ovanlig att den borde ge honom en unik
position.
Om Arvid inte haft en moster, som var gift med en tysk professor vid namn
Josef Liberman, skulle boken inte ens ha kommit ut. Inget svenskt förlag var
intresserat av att satsa pengar på en bok som så tydligt riktade sig till ett litet
fåtal. Redan titeln var osäljande i hög grad: "Psi-faktorns variabler". Vem
köper en bok med en sådan titel? Manuset kom i retur från det ena förlaget
efter det andra. Till slut prövade Arvid de små, ockulta förlagen — men där
möttes han av ren kyla. Nåja: ett av dessa småförlag funderade dock litet och
föreslog en annan titel: "Att mäta själen". Dessutom ville de att Arvid
skulle lägga in några intressanta episoder, som berättade om hur mediala per-
soner kunde uppfatta psykiska krafter. När Arvid ställde sig helt oförstående
till detta förslag blev manuskriptet refuserat även från detta lilla ockulta förlag.
Men så kom professor Liberman, som var gift med en moster till Arvid.
Liberman älskade Dalarna och Värmland och tillbringade sina semestrar där.
Det var under en semester i Värmland som han läste Arvids manuskript och
blev fascinerad.
Hans hustru Mariana hade hört som hastigast från sin syster, Arvids mor,
om det omöjliga manuskriptet. Hon hade uppfattat så mycket som att det
handlade om parapsykologi och just därför nämnde hon det för sin make
— som hade en professur just i parapsykologi i Utrecht.
Liberman kunde lyckligtvis läsa svenska och plöjde raskt igenom det omöjli-
ga manuskriptet — och tyckte om det. Han märkte att Arvid byggde vidare på
forskaren Alvar Ebeltoffts arbeten kring den psykiska energins hypotetiska
elementarpartiklar, dessa opåvisade själsliga kvanta, som ibland kallades
"psykoner", ibland "psioner". Ebeltofft hade lagt ner ett oerhört arbete på
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
