Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vi är djupt tacksamma över ert erbjudande och lovar att helt rätta oss
efter era önskemål. Det är min personliga övertygelse att ni aldrig skall kom-
ma att ångra er välvillighet.
Arvid började känna en lätt leda åt Huats ordrika försäkringar. För honom
var politik besläktad med bedrägeri och ju sirligare ord som användes desto
mer låg dolt på djupen.
— I så fall borde ni inte komma beväpnade, sa Gadvalin. Detta faktum gör
att era ord får en något ihålig klang.
Huat ändrade inte en min.
— På en expedition scm kanske möter fientlighet är det oklokt att vara helt
vapenlös. Vi visste ingenting om er. Vad vi visste var att någon hade lagt in
hypnotiska illusioner i våra utsända. Som vi tolkade detta kunde här finnas ett
fientligt släkte.
— Då borde ni inte kommit hit.
— Förlåt min påstridighet, men vi måste ju tänka oss möjligheten att ett
fientligt släkte kunde ha fientliga avsikter mot oss — alltså i den betydelsen att
vi kanske riskerade ett framtida angrepp. Endast därför medförde vi beväpning.
Och detta skepp är obeväpnat. Om ni haft någon sorts skyddsdräkt skulle ni
gärna fått inspektera det personligen.
Gadvalin granskade honom med helt orörligt ansikte. Men Arvid tyckte sig
se en min av besvikelse och kanske förebråelse.
— Vi kan andas er luft. Vi tål era bakterier. Jag kan teleportera rakt in i ert
skepp, men det är onödigt, jag vet redan. Är ni verkligen omedveten om
kamikazebomben ?
Kanske valde han det uttrycket för att inte avslöja vad endast Huat, av här
närvarande, visste: Den fusionsmina, som skulle kunna utplåna både skeppet
och en god bit av den omgivande terrängen i en strålglans som solens.
Huat inte ens rodnade. Han höll sitt ansikte under sträng kontroll.
— Den finns där, medgav han. Men observera anledningen: Att vi skulle
kunna förinta oss själva i händelse expeditionen riskerade att bli övertagen av
fiender.
— Varför känner då bara ett fåtal till saken? Är det riktigt prydligt att
locka med sig en mängd personer, som inte vet att de kanske blir förintade av
sina egna? Och är det riktigt prydligt att landa på vår planet med en vätebomb
ombord? Är ni verkligen obeväpnade, anser ni? Därute i rymden finns tre
skepp och tio sönder, som sannerligen inte är obeväpnade. Era vackra ord om
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
