Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6 - Kapitel 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
endoplasmatiska nätverket transporterade det och mitokondriema levererade
kraften. Det var nästan chockerande att se hur celler från ett släkte femtio ljus-
år bort liknade jordiska celler. Livet följde tydligen ett visst generellt mönster.
Kanske hade dock gamle Swedenborg rätt i sin teori om pansperma: Att liv
regnade ner på morgonfriska planeter ur rymdens stora reservoar.
PAX ställde detaljerade frågor och gav anvisningar. Arvid erhöll en
förnämlig utrustning för mikromanipulering av chaanjel och gav sig in i
cellemas kärnor. Chaanjel hade stillsamt roligt åt hans fascination. Själv var
han glad över att få ägna sig åt något ofarligt och oskyldigt: ren grundveten-
skap utan annat i bakgrunden än det rena vetandet.
Men det låg annat i bakgrunden: Ren djävulskap.
7
De stillsamma infödingarna besvarade gärna Arvids frågor om det rent biolo-
giska, även om han märkte att de hellre diskuterade psykologi och sociologi
med honom. De tycktes ta hans biologifrågor ungefär som rutinfrågorna från
jordiska byråkrater — och Jordens byråkrati är ett välutvecklat system av liv-
löshet. Efternamn och förnamn? Född var och när? Medborgarnummer?
Civilstånd? Namn på maka och barn? När är de födda och var? Utbildning?
Yrke? Rader av uppgifter, som har lika mycket liv som bitar av rostigt järn
och inte säger ett dugg om det verkligt väsentliga.
Han fick veta att de var potentinellt odödliga — men vad är det för mening
med att leva länge i en och samma kropp? De återföddes. Det var som att tap-
pa gammalt vin i nya läglar, gång på gång. De kunde leva som barn i tio år —
eller hundra. Det avgjordes av kroppens innehavare. Javisst, jordmänniskor
hade bestämd tid för uppväxt, åldrande och död, men jordmänniskor äi ju for-
memas , rummets och tidens fångar — vilket ytterst beror på att jordmänni-
skorna engagerar sig i det yttre, inte i det inre.
Chaanjel var hermafroditer, men inte självbefruktande. Det behövdes två
för att alstra nya kroppar: Man bytte livsfrön. Det var nödvändigt för varia-
tion, nyansering och förnyelse. Utan förnyelse förlorar livet sin rikedom.
5 — Domens stjärnor
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
