Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Fruktansvärt, men inte fantastiskt. Du ser säkert mekanismerna
bakom. Vi förutsåg inte sá starka följder av att vi håller dig frisk och ung. Jor-
dens folk reagerar som vilda djur. De tittar in i grannens välordnade trädgård
och kräver att få förfoga över den.
— Jag borde aldrig ha tillåtits komma in här, sa Arvid sakligt. Nu inser jag
det. Men att inte ni insåg det? Försäljaren kom in i tamburen och nu kräver
hans arbetsgivare rätt till lägenheten. Det är inte vettigt. Men det är jordiskt.
Chaanjelen, Fleijanor, tittade på honom i stilla frid.
— De är, som vanligt, förblindade av det yttre och ser inte det inre. De ser
inte att vägen till det yttre går via det inre och att man, när man uppnått det
inre, inser att det yttre bara är bjäfs och tingeltangel, leksaker till spel och
tidsfördriv. De talar ganska öppet nu och menar att vi slösar tid. Men allt vad
de själva gör är ju ett slöseri med oåterkallelig tid — tidsfördriv för spelets
egen skull, utan något mål.
— De väntar sig resultat. De tycker att när jag nu varit här i månader så
borde vi ha kommit någon vart.
— De fick klart, otvetydigt besked. Vi skall inte komma någonvart. Vi lät
dig komma hit för att ditt släkte skulle få litet vetande om oss. Vi har gett dig
information. Men de vill ha mer och ju mer de får desto mer begär de. De vill
ha allt. Det får de inte.
— Jag har gett dem av ert psioniska vetande. De borde fatta. Det är ju an-
visningar om er väg. De måste gå sin egen väg, men ni har gett dem råd.
— De vill inte ha råd och inte heller gå sin egen väg fram till sitt eget mål.
De vill inte ha vår väg heller. De vill ha våra mål. Men det är omöjligt. De
begär att bli oss — faktiskt kräver de att få bli vad vi är och samtidigt fortsät-
ta att vara sig själva.
De satt tysta en stund. Arvid kände en viss förvåning över Fleijanors orubb-
liga lugn. Själv kände han hotet från Jorden som om ett moln hade börjat
skymma den strålande blå himlen.
— Och nu då?
— Jag bara informerar dig. Du får ingen information om sådant här från
ditt eget släkte. Ta hänsyn till den jordiska attityden i dina rapporter i fortsätt-
ningen. Du talar inte längre till förnuftsmässigt lyssnande varelser, utan till
fientligt sinnade. Vi visste det, men vi har gjort vad vi kunnat. Kurvorna kan
inte hejdas.
— Du menar att det blir krig?
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
