Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
Om Arvid Gunnarsson fått det ohyggliga budskapet någon annanstans skulle
han brutit samman, kanske blivit sinnesrubbad möjligen begått självmord.
Men nu befann han sig på Chaan, omgiven av chaanjels adderade psykiska
energi. Hans emotioner var påverkade. Han kände sig lugn och märkligt lik-
giltig när han fick veta att han nu var den mest unika personen i mänsklighe-
tens historia, för han var den siste.
När dagarna sedan gick förbi som om ingenting hade hänt tyckte han ibland
att han hade en viss skyldighet att sörja, att fälla åtminstone några tårar över
sitt släkte. Men hans förnuft frågade lugnt vad det skulle nytta. Vad gjorde det
till eller från om han grät över att mänskligheten var borta?
Han skulle fortsätta att leva i århundraden, ung så länge han ville. Om litet
mer än femtio år skulle han kunna titta åt ett visst håll på Chaans natthimmel
och se en Stella no va stråla upp. Efter några århundraden skulle han minnas
allt detta — och även novan — litet suddigt och mycket likgiltigt. Sedan skulle
han slutligen bli mätt av år och inte känna lust för livet mer. Då skulle de låta
honom dö och därmed skulle den siste av Adams och Evas ätt — lustiga saga
— vara borta. Borta och sedan glömd.
Det var vad han trodde. Men chaanjel hade andra planer med honom. De
lade dock avgörandet i hans egen hand. Ett jättelikt avgörande: Ville han att
människosläktet skulle fortsätta, eller ville han att det skulle dö ut med
honom?
Hur skulle han ensam kunna föra människosläktet vidare? undrade han.
Chaanjel var hermafroditer, varje individ var både moder och fader. Men
inom arten Homo Sapiens fordrades två för att alstra nytt liv och den sista jor-
dekvinnan hade försvunnit i en nytänd stjärnas eld femtio ljusår bort.
De påpekade för honom att varje cell i hans kropp hade 46 kromosomer och
att varje kromosom innehöll upp till 1.250 gener: I varenda cell fanns den
kompletta ritningen till det hela. Han replikerade med att visst kunde celler
dela sig och mångfaldiga sig, det kallas mitos och är välkänt inom genetiken.
Men för alstring av en ny individ behövs den sorts celldelning, som kallas
meios, med 23 kromosomer från modern och 23 från fadern.
De uttalade sin förvåning över hans obildning, låt vara i mildare ordalag.
106
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
