Note: This work was first published in 1978, less than 70 years ago. Dénis Lindbohm died in 2005, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men trots all den rikedom han hade kände han någon gång en vemodsfylld
längtan. En vanlig kvinna, en livskamrat att dela upplevelserna med. Chaan-
jel kunde gett honom en hustru. Det hade varit lätt för dem att specialbygga
en drömhustru åt honom med utgångspunkt från hans eget DNA. Men han
ville inte. Det skulle på något vis inte ha varit — äkta vara.
Han hade inga sexuella behov. Sådant skulle bara ha gett honom bekym-
mer. Chaanjel var barmhärtiga och gjorde en smärre justering någonstans på
mikronivån. Han hade frid, kosmisk frid.
Men trots denna frid kom stunderna av vemodsfylld längtan med en fläkt av
kylig ensamhet. Han var ju dock unik och den unike måste betala unikitetens
pris i ensamhet. Han var den sista jordmänniskan av originalmodellen och det
var något ytterst unikt. Men han var även unik i ett annat avseende.
När chaanjel utformade hans sådd för harmonisk samvaro med andra
släkten gav de sådden en utformning till harmoni och fullkomnan. Och det är
onekligen en brist att ha bara ett kön. Arvid var den siste jordvarelsen av
originalmodell — och den siste mannen. Det fanns inte män och kvinnor
inom det nya människosläktet.
De var alla hermafroditer.
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
