204. Nu : var det gjort — nu var han vigd vid henne och himlens' bröllopsfacklor göto ned en flod av skönhet på de sköna tvenne; världshavet vittne var till deras ed och Ensamheten knäppte vigselns spänne ihop som präst, och allt som natten led lycksaliga de mot varandra myste och jorden stod, ett paradis, och lyste. 205.0 kärlek! du som Titus haft till herre, Cesar till narr, Antonius till din slav, till lärare Ovidius, och bland smärre elever Sappho själv, vars våta grav jag önskar alla neutrer, om ej värre, (Leucadias klippa har ännu sitt hav) — du är vår demon, du, vår alltför kända, ty djävul är för mycket sagt kanhända. 206. Ditt spel du med det äkta ståndet har, du låter stora män ditt gyckel känna. Cesar, Pompejus, Mahomet, Belisar ha mycket sysselsatt historiens penna; med vida skilda öden en och var — och mot de männens tider vad är denna? — De liknade i try ting dock varannan, i bragder, segervinningar och — pannan. 207. Du skapar visa män, om ej en Nathan så dock en Aristipp, en Epikur, ett par, som med sin teori från gatan kan sätta giller nog för vår natur; ja! kunde de försäkra oss mot satan så nog är lärosatsen rätt »to u j o u r s»: »Ät, drick och älska, lappri är allt annat!» som kung Sardanapalus själv besannat 112