64. Med sammetsstycken salen var draperad i flera färger; varje skiftning var med tjocka silkesblommor dekorerad och med en bård i gult, som lyste klar; den övra, som med blått var fint broderad, en ljusröd bokstavsskrift på mitten bar, små tänkespråk från Persiens prosaister, ifrån dess skalder och dess moralister. 65. Det där slags vägginskrifter, som man har i österlandet ofta, återkallar för tanken varnande (liksom det var vid gästabud i Memphis huvudskallar) de ord som stannade på väggen kvar hos kung Belsazar. Från katederpallar predikas mycken visdom, det är visst, men Nöjet är än värre moralist. 66. En skönhet, som av dansa blivit hektisk — ett snille, dränkt i rus — en läsarpräst av kättja metodistisk, ja, eklektisk, (en skylt, varunder de predika mest) — en alderman, som stupat, apoplektisk — som varningstavlor stå, och vittna bäst hur nattvak, vin och älskogsdrift förstöra så kvickt som själva bordets nöjen göra. 67. Man sina fötter fick på tyger stöda av karmosinrött taft, med bård i blått; tre hela sidor intog utan möda den nya soffa huset nyss bestått; men sammetsdynorna, skarlakansröda och värdiga en tron, på mitten fått en guldbroderad sol, vars strålar, satta liksom meridianer, glänste matta. 133