68. Allt sken av marmor, silver och kristall, man gick pä Indiens mattor, som man sliter och tycker det är synd i alla fall. Negrinnor, kattor, dvärgar, parasiter och dylikt kryp, som lever på sitt kall som marionetter eller favoriter, var det ett överflöd på, gudskelov, som på en marknad eller vid ett hov. 69. Och speglar mellan golv och tak det fanns, samt bord av ebenholts, där pärlmor myste bland elfenben. Så stodo bord till hands av sällsynt trä och sköldpadd, vilka lyste av inlagt guld och silver, med en glans som bländade. Och några av dem hyste så vin som kallmat och sherbett med is för vem som kom och när som helst precis. 70. Haidies kostym är värd att lära känna: först tvenne jelicks — gul den ena var, den andra guld och karmosin. I denna hon knappar stora såsom ärter bar av äkta pärlor. Teckna sen, min penna, chemisen, som höll barmens vågor kvar, och gasen, som föll ned i veck kring tärnan, som skyar flocka sig kring aftonstjärnan. 71. Ett gyllne armband smög sin rundel tätt kring armen, utan lås på, men så böjligt för guldets finhet, att det kunde lätt dras av och på så gott som ofördröjligt; halvt rädd att släppa tag på minsta sätt smög ringen sig intill så tätt som möjligt, den renaste metall som någonsin i gyllne fängsel smitt så fagert, skinn. 134