Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20. De stirrade på västerns sol — en stund
för alla kär, men dessa tvås förtjusning,
ty från en sådan himmels gyllne grund
stal kärleken sig på dem som en ljusning
när de i kvällen knöto sitt förbund
och deras enda hemgift var berusning —
de höllo solnedgången kär, som den
som sett dem lyckliga och såg det än.
21. Men bäst de stirrade for i detsamma
en rysning genom deras hjärtelust,
som när en harpsträng eller när en flamma
i dallring sättes av en plötslig pust;
det var som skulle denna känsla stamma
ifrån en aning, om ej fruktan just,
och när han suckade det feltes föga
att tårar stockades i flickans öga.
22. Det vidgades profetiskt, detta öga,
och följde solen djupt i västerled
som ginge med den glänsande och höga
förgyllda skivan deras lycka ned.
Don Juan var beklämd, men visste föga
var skälet låg därtill. Han stred och stred
och såg på flickan liksom för att spörja
var det fanns någon rimlig grund att sörja.
23. Hon log, men på ett sätt som ej plär lända
till efterföljd; så vände hon sig bort.
Men strax därpå, och det av trots kanhända,
vart även hennes vackra öga torrt.
På Juans frågor, för att få en ända
på denna stämning, svarade hon kort:
»Och o m det — nej, det är omöjligt — eller
åtminstone skall jag ej se det heller.»
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0168.html