52. Jag lämnar honom, ty jag blir patetisk av Kinas tårenymf, det gröna te, som lik Kassandra, tror jag, är profetisk; ty överskrida mina offer tre, så blir i hjärtat jag så sympatetisk att kaffe får förhjälpa mig att se. Det är för synd att starka drycker skada, ty te, som kaffe, gör ej många glada — 53. Försätts det ej med konjak, som sig bör, en Flegetontisk nymf på vågor mjuka, som dock på levern tär ibland, och gör som andra nymfer sina vänner sjuka. Svag punsch jag också svärmar litet för, men arraksångor oftast alstra bruka — tar jag en klunk till natten, eller två — en arraks ånger morgonen därpå. 54. Här lämnar jag don Juan, stackars karl, ännu vid liv, men sårad ganska illa, om än hans onda knappt att nämna var mot grämelsen och sorgen hos den lilla. Hon grät ej, skrek ej, eller tänder skar, för att på slutet bliva spak och stilla, hon hade möderne från Fez, det land där allt är paradiser eller sand. 55. Olivens ambra där i strömmar flyter i marmorbäcken, frukten blir som klot och kornet som en fors ur jorden bryter; men också skjuter månget giftträd rot, igenom natten lejonhanen ryter och öknen bränner upp kamelens fot och karavaner myllas ned i sanden — och sådan jordmån, sådan mänskoanden. 166