Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60. Så låg hon oförändrad dag från dag
liksom en livlös, men med läppar röda,
och ingen kunde märka pulsens slag;
dock blånade hon icke, som de döda,
och röta kom ej i de ljuva drag,
där hopp om räddning lästes utan möda
helst som i dem så mycket själ det var
som själva döden skulle lämnat kvar.
61. Där var ett själsspel än, men av den art
som mejslas: samma tycke oavbrutet;
ett marmorliv, sådant det underbart
ses i den Mediceiska Venus gjutet
och i Laocoons marter lika klart
som gladiatorns, där han dör på slutet;
ett livsuttryck, som deras rykte gjort,
men är och blir ett stenliv immerfort.
62. Hon vaknade till slut, ej såsom den
som slumrat, men som en ifrån de döde,
allt var så främmande för henne än
som skulle hennes sinnen legat öde;
hon såg, men kände ingenting igen,
och fast det ännu fortfor, smärtans flöde,
kom hon ej mer med källan underfund,
de tystnat, furierna, för en stund.
63. Hon lät sitt uttryckslösa öga irra
på måfå över människor och ting
och kunde mållös ligga där och stirra
på dem som sysslande i vänlig ring
försökte genom avbrott att förvirra
den arma, och förströ; vad varken spring
och larm, ej heller plötsligt lugn, förmådde
med den som knappt en skymt av liv förrådde.
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Nov 12 02:15:02 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0178.html