68. Fick så den äldst och störst var av dem båda en mantel sådan kandioten har (som räckte mest till knät), och måste tråda i byxor, som haft vidd nog för en karl med asiatisk sits, ja! utan våda; därtill en kaschmirsschal, och så ett par små saffran stof fl or, samt en dolk, med mera varmed en turkisk dandy plär briljera. 69. Så muttrade den svarte Baba om till vilka lyckoskott det kunde föra att hålla kursen stadigt, något som han desto hellre rådde dem att göra som slumpen redan dem till mötes korn; för övrigt ansåg han sig yttra böra »att det visst skulle lända dem till fördel om de för kniven öppnade sin gördel. 70. Det skulle glädja honom själv att genast få se dem såsom äkta museimän, men detta vore nu ett råd allenast.» Den äldre tackade sin svarte vän för denna gunst, som överlämnat senast åt deras val en lapprisak, som den, och »medgav de förtjänte allan heder så fina och så nationella seder. 71. För sin del kunde han ej skrupler fästa vid en så vördnadsvärd ceremoni, och finge han blott någonting till bästa så att hans hunger vore väl förbi, så skulle han, som mången av hans nästa, kanhända lätt nog finna sig däri.» »Så?» avbröt vasst don Juan; »nej, då få de långt, förr omskära nacken — ja, det. må de — 202