64. De hunno snart en mer avsides ort, där eko sov, men vart i blinken vaket, och för vars glans allt upptänkbart var gjort, en lyx frän golvet ända upp i taket, som ändå ingen hade gott av stort; till den grad rikt möblerat var gemaket, att enkelheten stod förbryllad kvar och undrade vad konstens mening var. 65. Det var en simpel försal till de rätta mångfaldiga gemak man kom uti, som ledde Gud vet vart; och dock var detta så överdådigt rikt det kunde bli; på sofforna man nändes knappast sälta sig ned en gång, och mattans broderi var så fulländat, att man ville riktigt ha glidit som en guldfisk fram försiktigt. 66. Den svarte vårdade knappt se sig om på ståten som förvred de andras hjärnor, klev vårdslöst på, då dessa gingo som de trått på via lactea och dess stjärnor, till dess han till en slags fördjupning kom i väggen, eller en garderob för tärnor, som ni kan se därframme till en del — och ser ni ej, så är det ej mitt fel. 67. Eunucken — jag vill gärna vara tydlig — vred om ett lås och drog kostymer fram, dem till och med en turk, en ganska prydlig, offentligt kunnat gå med utan skam; där fanns för varje smak, och helst en sydlig, men negern själv gav, trygg och allvarsam, tillkänna vilken dräkt han ansåg passa de kristna som han inköpt med sin kassa. 201