Ib. Här bjuder jag er kläder, ganska täcka, för kvinnor, nåja, däri har ni rätt, men det har sina skäl.» — »De plaggen väcka min avsmak», avbröt Juan rätt och slätt och sökte muttrande sin harm att släcka: »Vad fan skall jag med gazen?» — på så sätt missfirmande de spetsar, vilkas like en anndagsbrud knappt har i Englands rike. 77. Han suckade, men påtog under kivet små silkesbyxor icouleur de rose och en jungfrulig gördel, som kring livet ett mjölkvitt linne höll; men det förstås han snubblade på kjolen, det var givet, en kasus, eller — med ma bonne — une chose (ett nödfallsrim; men rimmen kommendera som suveränerna, och stundom mera) — 78. En kasus, chose (lik mycket vad I sätten), som hade i hans tafatthet sin grund och i en alltför ovan dräkt. Men sprätten var mot sin vilja flicka om en stund. Eunucken hjälpte honom vid toaletten med nålarna och ett och annat sprund och tog en överblick av pilten, sedan han inträtt armen i tuniken redan. 79. Det fanns en kinkig punkt — hans hår, vars längd cj gav erforderliga underpanter; men lösa flätor hittades i mängd och sattes i hans hår på alla kanter, på sätt som då var bruk i denna ängd, samt fästes upp med det slags diamanter som av ensemblen just nödvändiggjordes; dessutom kammades hans hår och smordes. 204