80. Så utstyrd, stod han som en mö förlägen, och allt var gjort med smink, och sax, och tång; då log eunucken: »mina herrar, sägen, har han ej växlat kön som med ett språng? Nu följen mig, go herrar, den här vägen, jag menar — ni, madame!» På samma gång slog han två slag i händerna, och vinken försatte fyra negrer dit i blinken. 81. »Ni», sade Baba till vår britt, »behagar ta er supé i dessa herrars lag; men er, min lilla nunna, jag ledsagar. Se så, var icke pjåkig, ty när jag har sagt mitt ord, så tål jag ej man klagar. Räds ni en lejonkula? vad för slag? Här är ett slott, och den som klokt beter sig i paradisets förgård redan ser sig. 82. Ni tok! ni har platt intet att befara.» »Det är er lycka, det», föll Juan in, »ty denna arm är tung, kan jag förklara, långt tyngre än ni tror, och den är min. Nu gå vi, men man tage sig till vara att anse mig för kvinna någonsin; jag ville att ni det på förhand visste, så ingen för min dräkts skull må ta miste.» 83. »Dumhuvud», sade Baba, »kom och se!» Men under tiden sig don Juan vände till sin kamrat, som måste hjärtligt le åt vad som timat med hans vän och frände. »Farväl!» blev slutet; »här lär mycket ske som knappast sagovärlden hittills kände, då den där svarta trollkarln utan spö gör en av oss till halvturk, en till mö. 205