Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144. »Du månens syster! solens brud! (hans art
att hälsa på) all jordens kejsarinna!
vars löje ger planeterna sin fart
och för vars vrede solarna förbrinna!
Här kommer — och, jag hoppas, ej för snart? —
din slav, med önskan att ditt öra vinna:
all världens Sol sänt mig — en stråle — hit
att förbereda dig på sin visit.»
145. Gulbeyaz svarade: »Gud give han
till dager dröjt! Men tillsåg mina tärnor
att bilda vintergatan med varann,
och nu iväg, komet, till dina stjärnor! —
mäng dig ibland dem, kristen, bäst du kan,
men akta både din och deras hjärnor» —
Här avbröts hon av sorl och snabba fjät
samt ropet: »sultan kommer, majestät!»
146. Först gingo flickor, sediga att skåda,
och allehanda snöpingar därnäst —
ett tåg, vars längd jag knappast törs förråda.
Hans höghet ansåg alltid allra bäst
att så på förhand sitt besök bebåda,
helst när han ämnade bli nattlig gäst;
hon var hans senaste gemål, av fyra,
och därför den som råda fick och styra.
147. Han var en gravitetisk man, besjalad
upp under näsan, och besatt med skägg.
Den dag hans bror med snöret vart hugsvalad
satt denne mellan rigel än och vägg.
Sin spira förde han, om än förtalad,
så gott som någon turkisk ättelägg
i Knolles’ eller Cantemirs historia,
där Soliman står ensam med sin gloria.
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Nov 6 12:59:21 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/donjuan/0231.html