140. Hon tänkte döda sig, men dolken var för kvickt till hands för en så våldsam koppning, och intet snörliv i Levanten har planchett emot ett dolkstyng, eller stoppning. Tillrättavisats borde denna karl för det han gäckat hennes själs förhoppning, men ta hans huvud var ej sättet just att få hans — hjärta, som var hennes lust. 141. Don Juan väntade att spetsad bliva och såsom hundmat styckad i ett tråg, ett rov för vilda djur att sönderriva, ett agn för fisken i den salta våg; och hellre det än någonsin bedriva vad slemt var — allra helst emot sin håg; men alla hans beslut att spela hjälte som vårsnö för en kvinnas ångest smälte. 142. Som kraften gled Bob Acres själv ur hand begynte Juans skrupler att förrinna, han liksom fann att han var dum ibland; och när han hunnit riktigt eftersinna så ångrade han sig ett litet grand, som munken klosterlöftet, och en kvinna sin svurna tro — en början vanligtvis att icke hålla på det strängt precis. 143. Han stammade en ursäkt, eller par, men ord ge ej valuta, när det gäller ett fall som det som här å bane var, och knappast våra lejons pladder, eller de troper Castlereagh på tungan har. Kom så ett löje, sött som karameller, liksom en underpant på freden — men då rusade eunucken in igen. 220